8:e luckan - hur ska man bli en del av ett samhälle som inte släpper in en?

Igår blev vi påminda om det igen, hur vi efter 4,5 år här nere fortfarande är okunniga utbölingar som inte vet vad som gäller för att vi inte har insynen i traditionerna. På lappen om Lucia i kyrkan så stod det att alla var välkomna. Alice har aldrig fått gå i ett Luciatåg än då förskolan här bara bar Luciatåg där de äldsta barnen deltar. Emma däremot har varit med i två, för att i Luleå lussade alla barn. Avdelningarna slog ihop sig två och två och lussade för föräldrarna så där var det en blandning av små barn som bars fram av fröknarna och stora barn som gick själva och sjöng, ett klassiskt förskole-Luciatåg där alla får vara med och alla får vara vad de vill vara. Emma hann göra ett sådant innan vi flyttade och sedan var hon Lucia sista året på förskolan. Men det stod på lappen till Lucia i kyrkan att alla får vara med. Toppen tänkte jag, då kan både tjejerna vara med. Men på övningen så avvisades Alice med orden att hon var för liten och man måste gå i skolan för att få vara med. "De lulade oss." Så beskrev hon det själv. Jag är mest less på att ännu en gång har det blivit fel för att vi inte känt till det som inte står, för att vi bara tolkat den skriftliga texten och den är inte tillräcklig om man inte känner till "hur det brukar vara". 

Men då kanske någon opponerar sig och tycker att det är väl självklart att en 4-åringen inte får vara med på ett Luciatåg i kyrkan (eller snart fem, för det försökte Alice själv med "Snart fyller jag fem."). Men innan flytten så var vi ofta på kyrkans aktiviteter i Luleå och där var just inkludering i fokus. Emmas första jul var vi med i julspelet och den levande julkrubban, en annan mamma med sin bebis som var något äldre än Emma var också med. Mamman var herde och bebisen var ett av fåren. "Alla som vill får vara med." Så sa både prästen och kantorn. Prästen som gladeligen höll "Jesusbarnet" medan jag framförde en psalm på klarinetten.

Men visst, vi borde kanske ha lärt oss vid det här laget att man inte kan lita på den skriftliga informationen. För det är inte första gången. Orienteringen häromkring är notoriskt dålig på vägvisning. Det gäller oavsett om det är Vimmerby, Hultsfred, Mariannelund, Målilla eller Oskarshamn. Kiras öken har det stått som samling ibland. Inte från vilken väg eller avfart det sitter en första skärm eller något, utan bara Kiras öken. Utifrån det så vet "alla" vart de ska ta vägen. "Vimmerby motorstadion", ja men om du aldrig har varit där tidigare då? Hur vet du vart du ska köra? Och vart vid motorstadion? Detta gäller främst ungdomsserien, allianstävlingar och träningar. Distriktstävlingar följer trots allt regelverket och skyltar med orienteringsskärmar från närmaste stora väg eller avfart. Allting bygger på en förkunskap som man saknar som inflyttad.

När jag arbetade i Mariannelund så hade Lärarförbundet en aktivitet med biovisning på Metropol. Exakt så, det var allt som stod, ingen adress eller något alls. Visste ni att det både finns ett Metropol i Hultsfred och att biografen i Eksjö heter Metropol? Jag lärde mig det den kvällen eftersom jag körde till fel Metropol och undrade varför ingen var där.

Överlag så släpps man inte in i Vimmerby heller, det finns ingen öppen förskola här, ingen naturlig mötesplats att åka till om man är nyinflyttad. När vi beklagade oss kring detta vid ett tillfälle och att det var svårt att lära känna andra föräldrar så svarade svärmor glatt att här blir alla kompis med de i sin BHV-grupp och sedan är det dem som gäller resten av livet. Jaha ja, du kunde inte ha tänkt på att säga det till oss INNAN vi flyttade så vi visste att vi inte kunde få vänner här för ingen släpper in oss?!??!?! För alla är redan klara med sitt vänskapsbildande. Man får inga klasslistor vare sig på förskolan eller i skolan. Som en galen detektiv har vi försökt leta reda på kontaktuppgifter till barnens vänner (barn som vi bara har förnamnen på) för att kunna bjuda på kalas och så. Kring Emma har vi slutligen lyckats bygga upp en liten grupp och nu har vi slutligen en skolkatalog i alla fall med bilder och efternamn. Men jag undrar fortfarande när jag vet att det varit kalas som Emma inte varit bjuden på om det är för att barnet inte ville bjuda Emma eller för att föräldrarna inte orkade/ville försöka kontakta oss och bjuda in henne. När det gäller Alice så har vi inte kontaktuppgifter till ett enda barn som går i hennes grupp på förskolan. Hon har aldrig varit hemma hos en kompis eller vi har haft någon hos oss. Det är därför hon gärna villa göra det Emma gör, för hon har ingen annan. Hon ville vara med på Luciatåget med Emma. Två år i rad har hon velat vara Lucia på vårt julkort så det här betyder ändå något för henne. Men ännu en gång så ställs hon vid sidan av.

Det är inte som så att vi inte försöker. Förutom förskolan så har vi anmält barnen till simskola och skridskoskola, de orienterar, jag försökte med Friluftsfrämjandet (tyvärr finns all barnverksamhet i Mörlunda så det blir ju inte av), vi bjuder in till kalas och ignorerar faktumet att väldigt få inbjudningar kommit åt andra hållet. Vi fortsatte betala för ytterst få timmar på fritids när jag blev arbetslös bara för att Emma skulle få lite tid att leka med sina kompisar för hemma har de som sagt vad bara varandra. Men det var vi tvungna att sluta med.

Men man släpps inte in här, efter 4,5 år kan vi konstatera det som många anser är det pinsammaste att behöva säga, men vi är ensamma! Vi är inte en del av någon vänskapskrets här i Vimmerby, vi står vid sidan av och släpps inte in, vi har inte traditionerna och vi känner inte till det som inte skrivs ut. Politikerna bygger nytt och pratar om människor som ska flytta till Vimmerby, jag skulle aldrig någonsin rekommendera en enda person att flytta hit. Aldrig!