Vi är alla medlemmar i Svenska kyrkan och vi trivdes verkligen med deras aktiviteter i Luleå, det var på kyrkans babysång vi lärde känna våra första föräldra-vänner och vi har fortfarande kontakt med flertalet av dem trots att vi inte bor kvar. Vår församling i Luleå hade arbetat hårt med att ta fram ett inkluderande och brett koncept som verkligen bjöd in och fick en att känna sig välkommen. Man utökade till exempel julaftonsfikat till en komplett jullunch (föranmälan givetvis) där endast vuxna behövde betala för sig. Vid varje gudstjänst var det antingen kyrkkaffe innan eller efter. Vid familjegudstjänsterna bjöds det oftast på mat, korv eller hamburgare, grillen på uteplatsen gick varm. Förutom babysången så fanns det regelbundna aktiviteter såsom stick-kafé, sång för hälsan (en särskild kör som vände sig specifikt till daglediga, sjukskrivna, föräldralediga och pensionärer, de lät ärligt inte särskilt bra i början men OJ, vad de växte med tiden!), soppkvällar, lovaktiviteter och det mycket populära sommarkafét. Det sistnämnda hölls vid bagarstugan tills den utsattes för skadegörelse men det flyttades då till de ordinarie lokalerna istället och jag tror faktiskt de har återställt stugan nu. Det där var bara vår närmaste kyrka men sedan samarbetade man mycket och det hände mycket! Det var alltid inkluderande och man kände sig välkommen.
Emmas andra jul hade Johan jobbat på natten så för att han skulle få sova ut innan julafton satte fart på riktigt så gick jag och Emma till julkrubban och vad jag fick kämpa för att hålla jämna steg med henne där hon for runt och kröp och petade på allt. När prästen avslutade stod Emma mitt framför henne och tittade upp. När jag höll på att klä på Emma efteråt så kom en äldre dam fram till oss och sa: "Det är så roligt med barnen, de piggar upp!". När vi vann på Melodikrysset två år efter Emmas dop så mailade hennes doppräst och gratulerade oss och frågade hur vi hade det. Vår sista dag i Luleå var vi på sommarkafét och Emma bakade tillsammans med sin bästa kompis. Första brödet gratis, ville man baka fler så fick man betala.
I Vimmerby... ojojojoj... Det tog alltså nästan 1,5 år innan vi fick alla papper korrekt efter Alices dop! De stavade fel på dopbrevet, fadderbrevet var istället ett dopbrev! Vi sa till, fick först höra att vi kunde väl ändra stavningen själva (skrivet med kulspetspenna) och när vi slutligen fick nya papper så var det NYA stavfel! Prästen var dessutom inte från pastoratet och hade inte vägarna förbi Vimmerby så ofta vilket försenade ytterligare och vi förstår fortfarande inte varför de på pastorsexpeditionen inte kollade att allt var rätt när hon äntligen kom förbi med tanke på hur länge vi fått vänta. Det stod även fel datum på dopljuset och vi fick nya klisterlappar - också felstavade. Detta löstes slutligen av en helt annan präst i samband med att jag skulle spela i kyrkan när jag beklagade mig över detta och han grävde runt i lådorna tills han hittade klisterlappar till dopljus och gav mig att fylla i själv så det blev rätt. Jag fick till och med en extra.
Kyrkkaffet här i vår kyrka är också i vapenhuset... om det är något. Man får alltså inte ens sitta ner ordentligt vid ett bord. Det är verkligen "hem med er nu!" Så när miniorerna återupptogs efter pandemin men Emma blev missad när inbjudan skickades ut var vi inte ens förvånade. Jag upptäckte av en slump att det börjat och hon kunde hoppa in i gruppen två veckor sent. Efter pandemin skulle också Barnens bibel delas ut till 4-åringarna. I Emmas har de faktiskt skrivit in hennes namn ordentligt i förväg och de delades ut under en gudstjänst. För Alice var det inte ens en gudstjänst utan Gud och spagetti och ännu ett exempel på otydlig information för i brevet vi fick hem stod inte ett ord om att man var tvungen att föranmäla sig - vilket man tydligen behövde göra! Det kom de dock på innan och mailade ut om. Jag fick mailet en dag senare för av någon anledning hade vi blivit missade - igen! Inte heller hade de någon riktig koll på vilka som skulle ha bibeln. Jag har själv skrivit in Alices namn.
Efter Lucia-incidenten var jag inne och läste på pastoratets hemsida. Där står det att barnverksamheten ska vara en uppföljning av dopet. Vi har dock aldrig fått någon välkomstinbjudan till något alls efter att Alice döptes. I och med att all barnverksamhet varit inne i stan så hann dessutom Johan aldrig åka på något då det krockade med de korta tiderna Emma fick ha i förskolan. Först nu efter pandemin har man börjat med barnverksamhet även i de yttre tätorterna. Den barnverksamhet som är förresten. Den tar uppehåll på loven! På loven när en del barn har absolut inget alls att göra då gör kyrkan ingenting! I Luleå arrangerade man istället alltid någon aktivitet även för de större barnen så de familjer som inte har möjlighet att göra något på lovet ändå har en dedikerad aktivitet att gå på.
Så vad kan man säga, Vimmerby pastorat har inte imponerat på oss direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar