Min berättelse

Nu är det min tur att berätta vad som faktiskt har hänt den här hösten, vintern, våren och sommaren.

Det började med att vi hade ett gammalt, slitet och opraktiskt 70-talskök som vi ville renovera och göra om så gott det gick med tanke på rummet speciella utseende. Så vi frågade vår släkting i branschen om han kunde rekommendera någon som gör kök. Vi fick namnet på A som även hade gjort släktingens kök.

På grund av en sjukskrivning hos A så försenades både planeringsmöten och själva arbetet. När ritningen skulle tas fram så kom frågan upp om hur vi ville göra med vår gamla kökspanna. Vi tvekade att byta den direkt utan sa att vi gör det längre fram. A nöjde sig med detta som svar och mätte upp köket för att kunna göra en ritning. Här gjordes det första misstaget, men det visste vi inte då. I efterhand känns detta extra konstigt med att när vi diskuterade skåpluckor och vad vi ville ha så var det mycket noga med att ”sådant sätter jag inte in längre, det är omodernt”. Det fanns en stolthet för ett bra helhetsarbete som senare skulle saknas helt.

Vi oroade oss lite för att renoveringen skulle hinna dra igång innan det yngsta barnets födelsedag i mars, väldigt obefogat skulle det visa sig. Även nästa födelsedag i augusti hann passera innan det slutligen började i september 2019. Då hade vi redan beställt och fått hem tapeter i februari och gjort alla val för golv och kakel. Även vitvaror valdes ut redan i december 2018 vilket senare skulle behöva göras om då flera utgått innan vi slutligen beställde dessa.

För att få ett värmeskydd mellan kökspanna och skåp så föreslog vår professionella kökskille A att en mur skulle muras mellan kökspanna och bänk. Vi tänkte inte mer på det utan utgick att han visste vad han pratade om. A berättade även att han ofta samarbetade med byggfirman B och undrade om det gick bra för oss. Vi visste att de hade gott renommé och såg inga problem med detta. Det visade sig även att A arbetade på timmar för B och därför själv skulle komma att göra en stor del av arbetet hos oss. Återigen något som verkade smidigt, att köksdesignern själv monterar in köket hos oss.

I mitten av september blev det slutligen dags att tömma köket så renoveringen kunde börja. A kom tillsammans med en annan kille K och började riva ut den gamla inredningen. Dörren mellan köket och det angränsade rummet som vi använder som arbetsrum monterades bort för att skickas till fabrik då vi hade kommit fram till att smidigast är att vända på den. För dörröppningen tejpades hjälpligt upp en plast vilket knappt skyddade. Detta främst då hantverkarna hämtade el från eluttaget i arbetsrummet och ställde in saker där inne. Det sistnämnda utan godkännande från oss. Något skydd på golvet las heller inte ut vilket resulterade i slitskador på det gamla trägolv vi tagit fram när det rummet renoverades.

Spis, kyl och frys hade vi bett om skulle sparas så dessa skulle förpassas ut till vår bod. Vi hade blivit informerade om att hela renoveringen skulle ta några veckor max. När köket var helt tomt så kommer den första domen. Kökspannan går inte att byta senare utan att då riva halva köket. Det är nu eller aldrig. Detta insåg A nu när allt är utrivet baserat på hur rören går från pannan. Noterbart är att detta hade gått att upptäcka tidigare om bara spisen dragits ut och då hade ritningen kunnat anpassats direkt efter det. Den här biten vill inte A ta ansvar för alls. Han lyckas stoppa produktion av skåpet bredvid men övriga delar är redan klara med mått som passar den första ritningen och därmed INTE en korrigering utifrån byte av kökspanna. Det blir våra första merkostnader för de nya delarna.

A och K tillsammans med elektriker fokuserade på att få taket klart under tiden som vi febrilt letar panna och ta beslut kring detta. Anmärkningsvärt varr att så fort vi surfar på kökspannor så dyker direkt tillbehöret värmeskydd upp. Någon egenmurad mur är alltså inte nödvändigt utan snarare onödigt krångligt. Här blir jag lite frågande till vilken expertis vår så kallade köksexpert har. Han har skrutit om att han har byggt kök i 20 år men tycks inte kunna något om hur man vägleder en kund i ett äldre hus med en kökspanna? Han klarade inte ens av att dra ut en spis när en ritning skulle upprättas för att försäkra sig om att han hade all information som kunde tänkas behövas när kunden ska fatta beslut om sitt nya kök? Men här övergavs vårt kök. Där de gamla rören från diskbänken hade gått ner i golvet så lämnades det ett öppet hål ner till grunden. Det resulterade i inflyttandet av råttan som raskt sprang vidare in i vårt arbetsrum då det som tidigare nämnt saknades en dörr ditin. Vi tvingades ringa och säga till om detta och för första, enda och sista gången så kom släktingen ut (tillika arbetsledare från B) och satte för hålet.

Först i början på december tog bygget fart igen i och med ankomsten av den nya kökspannan. Dock visade det sig när sotaren provtryckte skorstenen att den behövde tätas. B anlitade en murare som skulle komma och åtgärda detta. Det var den 5 december och min döde morfars födelsedag som vår renovering gick riktigt käpprätt åt skogen. För att ta bort den gamla kökspannan så hade man tvingats bryta upp en del av väggen in till arbetsrummet då röret tydligen gick i väggen. Så status nu var att det är ett hål i väggen precis där pannan skulle stå och dörröppningen täcktes fortfarande för endast av en illa tejpad plast som efter 2,5 månader av vinddrag dessutom hade lossnat till hälften. Ingen av dessa öppningar täcktes för innan muraren påbörjade sitt arbete.

Min man hinner upptäcka det innan muraren åker att det har dragit in sot i vårt arbetsrum, omfattningen av det stod inte riktigt klart för honom. Det skydd muraren satte upp i skorstensöppningen var inte tillräckligt. Alla ytor i vårt oorganiserade arbetsrum är täckta av sot. Oorganiserat är också sanningen, vi har två småbarn och pågående renoveringar ända sedan vi flyttade in 2,5 år tidigare. Många saker har flyttats från rum till rum utan att ha kommit på plats.

När omfattningen av sotskadorna står klart för oss så ringde min man till sin släkting på B och informerade om detta. Egentligen borde jag ha ringt, för några dagar tidigare hade jag pratat med släktingen om vitvarorna och vi bestämde att all kontakt framöver skulle ske med mig då min man blivit sjuk och inte orkade ha koll. Det var dock sista gången jag pratade med släktingen. Han ringde aldrig mig om något alls. Min man ringde nu ändå för att jag var helt enkelt för förbannad för att kunna föra civiliserade samtal. Vi fick ingen vettig respons hur som. Ingen från B kom ut och tittade på omfattningen av sotskadorna och ingen sa ett ord om hur saneringen skulle gå till.

Eftersom det är mycket papper där inne av privat karaktär så kändes det ändå bättre att städa själv. Jag gjorde dessutom research och upptäckte att papper som sotskadas sällan städas utan bara kastas. Det var inte aktuellt för oss. Bland räkningar och viktiga papper låg även barnens teckningar. Bara vi kunde ta beslut om vad som skulle sparas och vad som skulle kastas. Så när vi inget mer hör om detta från B trots ytterligare kontakt där det bara sägs att vi får komma in med ett krav på ersättning senare så beställde jag hem städmaterial anpassat för sot och satte igång.

Däremellan infaller julen, trots de ambitiösa försöken att komma någon vart med köket innan jul så är det inte klart till jul. Golvläggningen väckte frågor. Trots att min man är frågande när de la in det nya golvet direkt på det gamla utan att ta bort några lager av gammal matta, tidningspapper, korkmatta och annat elände under så hävdade de att det inte behövdes och fortsatte. Vi hade valt ett klickgolv som ska läggas plant, det står i instruktionerna till det. En vecka innan julafton publicerade A skrytbilder på sin instagram, både på golv och början av skåp men också på köksbänken. Köksbänken ja. Lösningen på grund av de sena ändringarna i ritningarna blev att den fick skarvas längst in med en bänkkant. Det här var den enda lösningen på den problematiken vi presenterades med och trots att vi var skeptiska och tveksamma så föreslog aldrig A att vi skulle beställa en ny bänk som hade rätt längd. Senare fick vi höra att 99 av 100 är nöjda med en sådan lösning (är det så vanligt att det blir fel alltså?). Jag hatade den. Det hjälpte inte att fogningen av den var extremt ful och slarvigt gjord. På skrytbilden på instagram är vinkeln så pass lågt tagen att man inte ser den fula kanten som A var så noga med att det visst var en fin lösning som alla är nöjda med.

Jag försökte genomföra julbaket i det lilla kök vi nyttjade under tiden. Det var tidskrävande och omständigt men det skulle banne mig bli ett pepparkaksland även i år. Julen firade vi borta. Där märkte vi att släkten var påverkade av den arbetsledande släktingen. Vi hade redan hört ryktena som gått. Att vi påståtts ha rivit ner skyddsplatsen mellan kök och arbetsrum med flit (dörren var för övrigt klar vid det här laget och kunde åter ha suttit på plats). Vi fick höra gliringar om att det var väl skönt att vi äntligen fick det städat ordentligt. Jag kände mig illamående och ångrade att vi åkte dit. Jag har inte varit tillbaka sedan dess. Eller för den delen pratat med någon där.

Under två helger i januari skickade jag bort man och barn för att kunna städa själv i lugn och ro. Jag hann knappt en fjärdedel. Det är extremt tidskrävande att sotsanera. Det är också extremt känslomässigt och jag lärde mig snabbt vad som faktiskt inte är värt att städa. Jag tvingades kasta saker jag haft i 30 år. Jag noterade noggrant vad jag kastade och vilken tid det tog att städa. För att kunna lämna in ett korrekt krav till B.

Efter helgerna kom sedan köksmonteringen igång igen. Golv, skåp, det sista kom på plats. Snickarna lämnade så målaren kunde komma in. Först när målaren var ute och allt skyddspapper var borta kunde vi granska vårt nya kök ordentligt. Magkänslan var inte bra. Sockellådorna tog i golvet, min man ringde och frågade A om detta och fick då över telefon en muntlig instruktion om hur man ska ändra dessa. Han lyckades ändå inte (varför åtgärdades inte detta innan de lämnade?). A fick komma tillbaka ut och korrigera och märkte då det vi redan upptäckt, att sockellådan gick i golvet när den är utdragen. De första små sakerna vi upptäckte kom A och K ut och fixade. K är skitsur och otrevlig hela tiden. Men sedan upptäckte vi mer. Jag gick barfota över köksgolvet och när min blick föll på tröskeln till skafferiet så såg jag en tydlig ås löpa tvärs över golvet. Vi mätte och testade och jag placerade slutligen en spelkula på köksgolvet och den rullade iväg direkt. Så mycket för ett plant golv. Jag la upp videon på min privata instagram. Släktingen såg den och visade på jobbet. Utan att prata med mig först. Nu var det vi som var oprofessionella och onödiga. Jag får faktiskt rulla hur många kulor jag vill i mitt kök! Och de hade ju redan bestämt sig för att det var klart och tyckte vi skulle vara nöjda med resultatet. Här är en länk till videon på youtube. 

När fakturan kom in från B så har även min mamma blivit involverad, hon äger trots allt huset vi bor i. Hon ringde och påtalade att vi inte fått kompensation för våra merkostnader på grund av sotet och fick till svar från släktingen att vi inte kommit in med ett krav. Det gjorde vi nästa dag. Då tog det hus i helvete. Vårt krav var tydligen helt orimligt och vi hade minsann inte gett B chansen att städa. Det här var första gången de sagt ett ord om att vilja komma in och städa upp sotet. Nu ville de ta in en saneringsfirma och insinuerade att det nog är farligt och ohälsosamt för oss att städa själva. Motvilligt gick vi med på att släppa in en städfirma i vårt mest privata utrymme. ”Proffsen” kom med exakt samma utrustning jag redan använt. Vi instruerade om att det som var rent skulle läggas i lådor i vardagsrummet och det som de ansåg inte var värt att saneras skulle ställas i köket så vi kunde gå igenom det själva. Ingenting fick kastas. När jag första kvällen tittade i en av lådorna såg jag med blotta ögat att det var sot på det översta pappret och torkar av det med min saneringssvamp som blev alldeles svart.

Problemet skulle visa sig att sanerarna fått instruktionen från B att endast städa bort sot, inget byggdamm eller vanligt damm. De flesta sakerna i rummet var täckta av en blandning av dessa tre och inför varje sak gjorde sanerarna en bedömning om det var sot eller ej. När de försökte flytta möbler men det inte gick för att vi har tippsäkrat så erbjöd vi oss genast att ta loss möblerna. Delar av rummet hade jag redan hunnit städa så jag visste därför att sot virvlat in bakom och inunder precis allting. Nej, då behövdes det inte, det fanns nog inget sot där. Vi flyttade möblerna själv och torkade rent. Det blev svart. Då det som bedömdes vara städat av firman inte var rent så eftertorkade jag själv, det var så jag upptäckte att ovanpå fönsterkarmen och rullgardinen var det alldeles svart. När jag messade om detta till arbetsledaren på städfirman fick jag till svar att rullgardinen inte gick att sanera. Säg till B att den behövde ersättas. Men hade jag inte efterstädat så kunde jag ha dragit ner rullgardinen och sot virvlat runt på nytt. Inte direkt en professionell och noggrann firma. De packade dessutom saker i lådor som gick sönder då tunga saker lades ovanpå lätta och ömtåliga saker. Men de var ju proffs. Till skillnad från mig som städat med försiktighet och ansvarskänsla.

Vi höll ändå inne med ett restbelopp på fakturan tills dess att allt var klart och alla var överens.

Den gnagande känslan kring felen i köket fick oss att ta in en oberoende besiktningsman T som genast upptäckte ännu flera fel. Men han konstaterade också att inte bara golvet lutar med hela 20 mm utan vi upptäckte även att bänken mot fönstret också lutar. Han blir förvånad när han hör vilken firma det rör sig om. De brukar vara så noggranna. Den sista mars, 1,5 månad efter att köket egentligen skulle varit ”klart” besiktades köket tillsammans med alla inblandade. Representanterna från B var tjuriga och kom med gliringar hela tiden. ”Det vill jag kontrollera själv” kom svaret på besiktningsmannens uttalande om den sluttande bänken. Släktingen har vi nu bett att få bortbytt från renoveringen för att inte skada familjeslitningarna mer än nödvändigt. Han som tagit över är sur och motvillig. ”Det förra golvet var väl också ojämnt.” När vi säger som det är att vi vill ha ett plant golv så har det redan gått rykten på stan om att vi skulle kräva denna orimligt stora arbetsinsats för att få ett plant golv. Det är trots allt ett gammalt hus. Att de har lagt in ett golv som kräver plan montering togs det inget ansvar för. Med på besiktningen var också A, mot min vilja så har det slutits ett muntligt avtal om att vi ska betala för en ny diskbänk i rätt storlek och han monterar den utan extra kostnad. Jag hade redan försökt få gehör i min familj för att vi borde kräva det helt utan kostnad då den är en konsekvens av att förarbetet inför ritningen i början inte gjordes ordentligt. Allt detta hade kunnat undvikas om han bara hade tittat bakom spisen när han var hos oss och mätte! Alla förseningar hade kunnat undvikas!

B gick motvilligt med på att åtgärda bristerna de har orsakat. Men först kom det in ett vansinnesförslag i vilket det ingick att bryta upp hela undergolvet och bygga om det. Vi hade själva föreslagit flytspackel men sådant ”befattar han sig inte med”. Det bestämdes på besiktningsmötet att kontakt ska ske mellan min pappa och den nya arbetsledaren på B. Han visade sig snabbt vara i stort sett omöjlig att få tag i och svarade inte på mail eller ringde tillbaka. Dessutom krävde de att vi måste komma in med en beställning för att bristerna skulle åtgärdas. I slutändan upprättades ett avtal med hjälp av besiktningsmannen. Där krävde B att efter att åtgärderna var fixade så skulle hela det tidigare restbeloppet också betalas. De vägrade komma in och arbeta över huvudtaget om det avtalet inte skrevs på. Jag såg den punkten och sa ifrån att vi inte ska skriva på den versionen för då får vi som sagt ingen kompensation alls. Här önskar jag verkligen att mina föräldrar lyssnade på mig när jag sa att det viktigaste är inte att det blir klart utan att det blir rätt och att vi också får rätt. Om vi ska kunna bo kvar här. Hade jag haft kännedom om detta krav fullt ut så hade jag insisterat på att vi istället skulle anmält B till Allmänna Reklammationsnämnden. Vi hade haft mycket goda chanser att få rätt. Det fanns brister. Det fanns ett besiktningsprotokoll. Hantverkaren vägrade komma in och åtgärda. Istället skrev de under. Och mörkade det för mig och min man. För det viktigaste för de är att det blir klart någon gång. Jag har ändå sagt att jag inte kommer kunna bo kvar om vi ger hantverkarna rätt i sitt agerande mot oss.

Först i maj kom sedan B in för att göra klart. Vid det laget hade jag redan förhalat leveransen av de nya köksmöblerna då vi inte hade någonstans att ställa dem. K varr tillbaka och reagerade själv på hur de kunde missa en så stor lutning i golvet. Pappa var där och övervakade. Samtidigt försökte han få tag i A och höra hur det går med den nya diskbänken som skulle varit beställd redan i mars. A vägrade även han att svara så min man försökte istället. Nu kom beskedet att diskbänken hade han avbeställt utan att säga till och därmed egensidigt brutit ett muntligt avtal (vilket är olagligt). Han vägrade beställa en ny om vi inte skriftligen skrev på att vi förbinder oss att betala för den. Även det pappret skrevs på bakom ryggen på mig och jag blev ljugen rakt i ansiktet när jag frågar om det. Det är naturligtvis inte giltigt då det inte framgick i avtalet att det skulle ersätta det tidigare muntliga avtalet men ändå.

Lögnerna inom familjen tär på mig, det har slitit hårt att mina föräldrar haft mer fokus på att det ska bli klart än att vi som bor här kan leva med de sociala följderna av renoveringen. Jag har ändå sagt till om det så många gånger.

När B var klara så måste målaren tillbaka in igen. Han bokade B och skickade hit utan att ens kontrollera att vi hade tapeter kvar för åtgärderna. Det hade vi då pappa beställt mer. Han var också sur och gnällig nu och anklagade mig för att klaga i onödan när jag påtalar fläckar på tapeterna som måste ha orsakats när köket åtgärdades. Vi har ju ändå småbarn, snart har vi nya fläckar. ”Det är bara ett kök.” Han gjorde ett så uselt jobb att jag själv ringde hans chef nästföljande dag så han fick komma ut och titta på det. Nu är det juni. Köksrenoveringen var inne på sin 40:e vecka. När jag granskade ordentligt så vi kan ta beslut om hur mycket som måste tapetseras om görs även nästa upptäckt. När dörren till arbetsrummet vändes och sattes tillbaka så uppstod en glipa även på arbetsrumssidan som ingen brytt sig om att åtgärda. Det här är symptomatiskt för den här renoveringen. Det fuskas överallt och vi måste aktivt söka efter misstagen eftersom ingen bryr sig om att slutkontrollera sitt arbete.

Innan midsommar kom slutligen också den nya diskbänken. Samtidigt även en ny ytterkant till bänken då våra professionella snickare från B dragit i en för lång skruv och skadat kanten. Nu när A monterade den nya är han på väg att göra samma sak. Pappa var där och hann stoppa. Vi bestrider de sista fakturorna. Restbeloppet från B borde inte betalas. De har orsakat oss skador och aktivt orsakat förseningar i arbetet genom att göra sig okontaktbara. Att de har fräckheten att lyfta fram att de minsann betalat för en städfirma (DE orsakade sotskadorna) och målarfirman (den felaktiga monteringen orsakade att omtapetsering behövdes) visar bara på arrogansen. Nu hotar de med rättsliga åtgärder. De har slarvat, fuskat, baktalat oss, gjort sig okontaktbara, aktivt försenat det här bygget och tvingat fram olagliga avtal. Vi vill ha kompensation för det som är förstört och de merkostnader vi haft på grund av förseningen. Men vi hotas med rättsliga åtgärder.

Det är inte över heller. Nu när vi slutligen börjat kunna ställa in saker i köket så hittar vi nya brister. Någon yrkesstolthet finns inte här. Det verkar snarare vara fokus på att slarva så mycket man kan och hoppas att kunden inte upptäcker det.

Jag skriver detta från ett tält i skogen. Det är inte min första tältnatt i år. Jag har vid flera tillfällen fått så pass stor ångest av den här renoveringen och den smutskastningen vi fått ta emot att jag tvingats lämna huset. Avsaknaden av stödet från släktingar och lögnerna från de egna leden gör inte saken bättre. Nu vet jag inte om jag någonsin klarar av att återvända till huset igen. Jag har flyttat ut mycket mer än bara övernattningsprylar den här gången. Jag har tvingats lämna mina barn. Jag letar aktivt efter ett nytt hem.

Idag är det på dagen tre år sedan vårt flyttlass hämtades från Luleå. I tre år har jag slitit för att få ihop en tillvaro här nere som fungerar. Idag känns allt bortkastat. Drömmen har gått i kras.