Jag är en dålig gottegris..

Jag är beroende av mina medmänniskor för att underhålla mina onyttiga vanor. För jag äter helt enkelt för lite av det jag tycker är gott! Så jag bidrar knappast till att varorna finns kvar i butikerna men när jag väl är sugen så vill jag ju ha de där! Dålig ekvation jag vet.

Idag besökte Johan och jag Ostkakeboden och till min stora fasa så såg jag ingen skylt för Mandeltårtan och en snabb fråga bekräftade också det tunga (men ack så väntade beskedet) - de har upphört med tillverkningen. Så nu sällar sig Frödinges Mandeltårta till den långa listan av saker Anna tycker om men som inte längre går att få tag i:

• Hemglass' Maräng Cup (Länge fanns det åtminstone Mini Maräng Cup men den är också borta och istället hänvisas jag till Sundborn Maräng för den "smakar nästan likadant", men eller hur??)
• Hemglass' Trippelkola (Bara allmänt borta, dubbelnougat är ju en okej glass att äta istället men det är banne mig ingen Trippelkola.)
• Estrellas Proviantchips med underbar baconsmak (Inte nog med att de smakade bacon, de var ju dessutom lite tjockare och lite matigare och verkligen så där allmänt lite bättre att ha med just på resan.)
• Ako Kola (Min favorit var chokomint, men var tog den vägen? Jag vill ju kunna äta min enstaka påse om året..)
• Sunsilk Passionately Red (Även utanför det ätbara har jag gått bet, hårvårdsprodukter anpassat för rödhåriga - till skillnad från alla dessa megamassor produkter för de med färgat hår!)

Listan kan göras mycket längre men det här är vad jag kommer på för stunden. Nuförtiden så försöker jag undvika att fästa mig vid saker för mycket för jag vet att de förr eller senare bara kommer försvinna.

Sedan har vi ju idiotlistan också, saker som finns - men inte i några butiker där jag bor!

• Bonnie Lee-popcorn (De enda vettiga spispopcornen och fullständigt omöjliga att köpa hemma i Luleå samtidigt som obskyra småbutiker runt om i landet gladeligen har de i sitt sortiment.)
• Möllers Ölkorv 4 små starka (Denna mystiska korv som man knappt vet om den går att få tag på eller ej men enligt senaste skvallret så säljs den fortfarande på CityGross, osis för mig då att närmaste CityGross finns i Sundsvall.)
• JO Druva/Äpple (Tveklöst den godaste juice man kan dricka, så varför tar inte butikerna jag handlar i in den? De andra smakerna finns ju på hyllorna!) 
• Eden Dillgurka (Som brukade finnas i hälsolivset men så klappade de ihop för att bli pensionärer istället och man kan förstås beställa hos Life men man vet aldrig riktigt när man får sin gurka då.)
• Victoria Bitter (Den goda lilla Australiensiska ölen som man brukade kunna handla på systemet utan planering men nu måste beställa om man vill kunna dricka - såvida man inte bort på någon av de orter som faktiskt har den i sitt ordinarie butikssortiment!)

Jag vet, det är världsliga ting, men jag lever i en världslig värld där jag vill kunna avnjuta livets goda emellanåt och inte behöva hamstra som en galning när jag är på resande fot och fylla mina väskor med mat när jag ska hem.

Hur ropar du på din man?

Jag ligger och myser uppe i sängen och tycker det saknas något.. Så jag ropar:

-Johan!

Inget svar.

-Jooohan!

Inget svar.

-Joooohan!!!

Inget svar.

-JOOOOHAAAN!!!

Fortfarande tyst.

 -Öh! Drullputte!

-Ja?

Den här historian bakom vår vänstra strålkastare..

Bilen gick då alltså i vanlig ordning inte igenom besiktningen på första försöket, vi misslyckades på tre punkter och hade därför bokat tid i XP-M's verkstad 19 maj för att fixa till den. Det gick sådär nääää! Att göra dragkroken obrukbar gick snabbt och smidigt, framför allt när man har en duktig Marcus med sig i verkstan. Byte av spindelleder gick käpprätt åt skogen och ledde till ett telefonsamtal till vår favoritverkstad som gärna tog emot bilen och snabbt redde ut situationen åt oss.

Återstående var vänster strålkastare som visade sig sitta löst. Efter att ha upptäckt att vår bilbok inte hade instruktioner som stämde överens med hur bilen faktiskt såg ut så lyckades Marcus få lös lyktan och upptäckte att ett fäste var av. Plastfästen är ju allmänt jäkliga att försöka laga så vi bestämde oss för att beställa en "ny" lykta. Johan rekade fram en bilfirma med återvunna delar och de hade en lykta åt oss och skulle skicka den. Så några dagar senare 23 maj så beställde Johan sagda lykta. När vi ännu inte fått den efter en vecka så började vi undra varför det inte dykt upp någon. Några samtal senare så var lyktan fortfarande spårlöst försvunnen, vi hade fått ett paket-ID men ingen visste var den kunde vara. Bildelsfirman lovade att skicka en ny och den 4:e juni hämtade vi ut ett stort paket och var jublande glada - bara för att upptäcka att den lyktan var ju trasig på exakt samma ställe som den vi redan hade!

Så det blev ännu ett samtal till firman, där kvinnan som nu pratat med Johan åtskilliga gånger var imponerad över hur lugn han var. Men det så klart, hon hade ju inte hört honom svära och muttra kvällen innan.. De lovade att skicka en ny lykta. Som aldrig kom och aldrig kom.. Så Johan ringde ännu en gång upp och undrade lite försiktigt var vår lykta tagit vägen. "Men vi har ju skickat den!" "Och du har fått sms-aviseringar!" "Två stycken till och med!" Nope, inget av det, men Johan fick i alla fall ett löpnummer på mailen och kunde snabbt konstatera att jojomen, lyktan fanns redan på plats i Luleå i flera dagar.

Johan gick alltså och hämtade ut det monsterstora paketet i måndags och rev genast upp det för att kolla om den var hel. Bara för att upptäcka att det var en helt annan modell än den vi har och blev lite nervös för hur det skulle funka. Sedan sköt han upp i flera dagar att få dit lyktan och jag orkade inte ta itu med det, jag var ju trött efter jobbet. Men så i torsdags förmiddags så trixade han med bilen när jag var på jobbet och den passade! Så han hämtade mig på jobbet på eftermiddagen och vi körde till besiktningen och samma kontrollant som förra gången godkände nu vår bil och kunde inte riktigt förstå hur mycket strul vi haft med den där lyktan. Bilen hade ju vid det här laget haft körförbud i tre veckor på grund av den där envisa lyktan!

Så nu rullar omtentabilen ännu ett år.

Har du någonsin överdrivit i ditt CV?

Ni vet de där småsakerna vi fifflar med på CV:t för att låta så mycket bättre än vi är? Som att skriva upp att man kan programmera bara för att man på 5:e tentaförsöket skrev en 4:a på grundkursen i Java. Eller att man är flytande i ett språk bara för att man läste det på högstadiet.

Att försköna sig i all ära, en dag kan någon just förvänta sig att man ska kunna det där som man knappt behärskar.

För 10 år sedan läste jag kursen Avancerad Datorgrafik, namnet till trots så var det egentligen en rätt så simpel grundkurs för designingenjörerna men vi fick pröva på rätt så många roliga program och göra fina projekt. Jag minns fortfarande slutpresentationen av kursen som vansinnigt pinsam, ungefär hälften av kursdeltagarna hade inte gjort klart den personliga foldern som var sluttentamen och läraren var skitsur över alla som presenterade halvfärdiga produkter. Jag tillhörde dock de som var klara och gick ifrån kursen med en 4:a i betyg. Omedelbart efter det förde jag in alla häftiga designprogram jag jobbad med i mitt CV. Jag hade ju kunskaper!

Sedan länge har jag rensat ut det mesta plottret ur mitt CV (förutom min statistroll då förstås, jag kan bara inte sluta skryta om att jag var nämndeman i en fruktansvärt usel film) så det var några år sedan jag hävdade att jag egentligen har några kunskaper i att arbeta i InDesign.

Men nu var det så att jag behövde fixa till en sak på jobbet.. och den behövde göras i just InDesign. Så jag fick IT att fixa fram programmet åt mig så jag kunde göra vad som behövdes. Nu vet vi ju alla att 10 års tid i programutveckling motsvarar några livstider av evolution. Fast handen på hjärtat så har jag ingen aning om hur mycket programmet utvecklats för jag minns ingenting alls av den där designkursen förutom min fina folder (som jag ironiskt nog inte har den blekaste om var den kan tänkas tagit vägen..).

Jag antog dock att InDesign skulle vara tillräckligt logiskt uppbyggt så att jag utan vidare kunde fixa det som behövdes, jag menar, vem läser egentligen instruktionsböcker? Man prövar sig ju fram! Nu var det visserligen inga dramatiska saker jag skulle göra så självklart fixade jag det! Och exporterade ordentligt mitt resultat till en tjusig tryckfärdig .pdf!

Men jag tänker inte bli stöddig och lägga tillbaka InDesign som kunskap i mitt CV.. Men det är trevligt att veta att man kan när man behöver det!

Det är ju det jag säger!

Hittade följande artikel i dagens Aftonbladet och det stöder utan tvekan min teori om att det vilar en förbannelse över min födelsedag och jag gör bäst i att undvika att fira den. Då lillebror redan hotat att jag inte "kommer komma undan" när jag fyller jämnt nästa gång så har jag förstås redan börjat planera för en listig rymning.

Johans nästa jämna födelsedag har jag också en plan redo för, vi håller givetvis öppet hus på själva födelsedagen! Jag räknar iskallt med att vi maximalt kommer se hans närmaste släktingar, någon nytta måste man väl ha med att ha en man som fyller år på självaste julafton! Det finns dock en liten detalj som kan slå grymt fel.. Johans släkt är inte främmande för monstruöst stora julfirande med massor av folk (och djur!) så har jag otur blir det fullt hus istället! Framför allt om vi är dumma nog att ha flyttat söderöver tills dess.

Hm.. finns lite kvar att tänka på alltså.

Detta är inlägg nr 600 i bloggen!

Ojoj, 600 inlägg som handlat om.. eh.. tja.. mycket tvätt vet jag.. mycket saker Johan gjort.. förstås en hel del om mig!

Jag har också skrivit om sorgliga saker, såsom den krukväxtdöd som verkar ligga över den här lägenheten och det stör mig något fruktansvärt! Jag som aldrig fick ha husdjur som liten och nu intensivt väntar på att Johan går med på att flytta till hus på landet så jag får utrymme nog för all min skock av djur jag vill omge mig med har istället knutit nära band med just växter. Jag pratar, skäller och försöker muta dem. Eländena dör i alla fall, trots att jag studerar deras önskemål, släpar de från rum till rum för att hitta det optimala väderstrecket. Planterar om, gör upp vattningsscheman.

Men ibland så blir man överraskad! Badrummet är det rum jag köper billiga krukväxter till då jag utgår ifrån att de ska dö på grund av bristen på solljus. Ändå insisterar jag på att ha växter där inne för det behövs för mitt tema att badrummet ska kännas som om man befinner sig i en liten mysig skogstjärn när man badar. Det är inte för inte som det finns en tavla över Keppel Falls, Taggerty River, Marysville, Australia där inne. Eller en Tasmanian Devil med unge på badrumsdörren och att duschdraperiet är lövmönstrat. Så en bladig växt var alltså ett måste. Och några stycken har det blivit genom åren, även om jag har valt sådana som trivs med lite ljus så förr eller senare har det blivit för lite.

Den senaste är en Zamiakalla, en garderobsblomma. Jag hade en sedan tidigare i sovrummet som alltid mått lite tveksamt men ändå håller ut så min förhoppning om överlevnad i badrummet var marginell. Fast det är klart, under växtperioden vill den stå fuktigt.. Och tänka sig! För några veckor sedan gjorde jag en mycket glad upptäckt! Skott!!! Växten som står under sämst förhållanden av alla krukväxter i lägenheten skjuter upp vackert ljusgröna skott!

För övrigt är det idag sex år sedan jag fick nyckel i handen till den här lägenheten och inledde operation snabbflyttning då jag hade sex dagar på mig innan det var dax att fara söderöver för lillkusinens student. Vart har tiden tagit vägen?

Årets (eh.. de senaste årens..) tävlingsdebut!

Bilen ger mig huvudvärk och avgjorde definitivt att det inte blev tävlingar i helgen - för hur skulle jag ta mig dit? Men men, efter lite strul fram och tillbaka så lyckades jag anmäla mig till Nationaldagssprinten som OK Renen arrangerade borta på Mjölkuddsberget. Vädret gick från att ha lovat moln, till att vara dugg när vi cyklade hemifrån och slutligen landa på hällregn! Men det kunde varit värre, det kunde ju varit kallt!

Johan som inte behövde jobba för det är helgdag hade tidigt insett att det egentligen inte handlade om ifall han ville följa med som support eller ej utan man finner sig vackert i att följa med! Så Johans livsdebut som orienteringssupporter blev minst sagt blöt.. Men han följde ändå snällt med de 650 metrarna till start, bar min väska tillbaka till målet, muntrade upp sig med kaffe och bulle från markan och stod exemplariskt precis vid målstämpeln när den dränkta katten till fru behagade dyka upp.

Min träningsuppladdning inför denna första orienteringstävling på ett bra tag gick från njae till "nu regnar det igen, jag har ingen lust att gå ut", men efter dubbla skobyten (det blöta fick mig att fundera på OL-skorna då jag visste att det skulle vara en hel del i skog men min otränade häl som klagar till och från fick mig att efter promenaden till starten byta tillbaka till löparskorna som ju är mer avlastande) så var det så dax!

Den mycket blöta starten kompenserades av väldigt hjälpsamma funktionärer som såg till att man fick sin kontrolldefinition ordentligt på plats i fickan och det var lite slit och riv för att lyckas separera så man bara fick med sig en karta ut på banan.

Men iväg kom jag och redan vid de allra första typiska sprintkontrollerna så var jag lagom mör - och ikappsprungen! Trean var den enda kontrollen jag egentligen saknade mina metalldobbar för den stenhällen ovanför branten var minst sagt obehaglig. Annars var jag rätt så nöjd med mitt skoval.

Efter att ha tagit femman och passerat under vägen så var det dax för lite "riktig" orientering, strecktiderna visade att här gjorde jag klart bäst ifrån mig och jag lyckades också hålla jämna steg med tjejen som sprungit ikapp mig. Nian var lite lurig men jag höll huvudet kallt och lät mig inte störas av att andra löpare sprang fram och tillbaka i jakt på den lilla branten i knähöjd som gömde sig bakom en buske och som jag trillade rakt på. Ska bli spännande om jag kan hitta igen den kontrollen när den inte längre är utmärkt. Tanken är att jag och Johan ska gå runt banan någon dag så han får orienteringsträna lite.

Tian var tydligen den kontrollen som verkar varit svår för många, jag tyckte den var rätt öppen och uppenbar och framför allt syntes tydligt men men, kom man snett så kan den ju varit i det närmaste osynlig. Det var i alla fall den sträckan jag gjorde bäst ifrån mig sett till de andra löparnas prestationer. Till elvan drog jag snedare än planerat, min utgångstanke var att följa höjdkurvan bättre så jag skulle slippa den där uppförsbacken men så kan det gå ibland. Resterande kontroller var överlag rätt så lättlöpta så där drog alla ifrån mig igen. Dock var det tydligen en del löpare i olika klasser som missade sista(!) kontrollen och sprang direkt på målstämplingen, okej att det stod lite bilar där men ändå! Så slarvig får man ju inte vara!

Kartan!

På det hela taget så är jag nöjd med dagens insats, jag känner mig allmänt som en otränad soffpotatis men lyckades ändå prestera en acceptabel tid i ett kuperat område. Jag slog ju t o m en kille i H16 som vi hade samma bana som, även om strecktiderna avslöjade att han tokbommat en kontroll och jag bara var allmänt långsam så räknas det ändå!

Det var kul att komma igång igen även om jag kände mig döende lite väl ofta. Förutom lite stela ben så är det inga värkande kroppsdelar i nuläget så kroppen verkar ha överlevt. Efter cykelturen hem och avskalning av genomvåta saker som fyllde upp hela torkskåpet så fixade Johan lite snabblunch innan vi tog plats i badkaret för ett mysigt nationaldagsbad!

Min scanner är ju för övrigt kaputt även den så Johan fick i uppdrag att scanna in kartan åt mig.

"-Jag vill ha min karta scannad!"

"-Okej, vill du ha det gjort idag?"

"-Vadå idag? Jag vill ha det gjort NU!"

Jag glömde för en liten stund bort att det inte är självklart för en icke-orienterare att man vill göra vägval och skriva om sina äventyr samma dag som man sprungit..

Överlevde Johan sin första orienteringstävling? Jodå, det verkade inte ha gått någon större nöd på honom i regnet på målområdet och han hade ju fått sig kaffe och bulle!

Regnet fortsätter att envisas med att dominera denna dag så var ska jag egentligen hänga upp min överdimensionerade Sverige-flagga som jag sytt med syftet att monstruöst överdrivet flagga från balkongen på nationaldagen?? Mutter mutter!

Virtuell storstädning!

Ibland måste man ge sig på den digitala världen, även där samlas saker på hög och det blir bara allmänt kaos om man inte håller efter det. En lämplig dag för digital storstädning är när det är kallt, regnigt och allmänt eländigt ute. Så idag har jag storstädat min gamla hemsida lite, den är dock fortfarande urtrist sedan scriptet som hanterade mina bilder och mina astraikun slutade fungera. Så nästa steg får helt enkelt bli total makeover, kanske ska sätta Johan på det under semestern.

Nåväl, fick lite annat smått och gott i ordningsställt med, trixande med bilder och så. Efter att ha svurit mig förbannad över den usla hemsidan som fotbolls-EM 2012 har så har jag ändå gjort i ordning en tips-sida inför mästerskapet, dock är jag grymt dåligt påläst på lagen just nu men men, det ska väl ordna sig, det är ju flera dagar till avspark!

Tyvärr har dock internet segat hela dagen, jag försöker uppdatera mina profiler med mitt nya jag också! För i förra veckan lät jag frisörskan sätta både sax och färg i mitt hår för en riktig sommarfrisyr! En sån där kortklippt sådan som jag aldrig fick ha när jag var liten. För så var det faktiskt, jag brukade be mamma om att få klippa av mig håret lagom till sommaren för det var så varmt men i samråd med frisörskan så kom mamma alltid fram till att jag skulle ha långt så jag kunde sätta upp det.

Men nu är jag vuxen och kan klippa av mig håret precis hur mycket jag vill!!!

Nyklippt och Nystajlad!

På teknikfronten är det annars fortsatt misär.. när jag gjorde månadssammanställning av ekonomin för maj så bestämde sig både den stationära datorn och skrivaren att nu har de gjort sitt! Datorn var jag beredd på så där är allt redan sparat på externa hårddisken och den har trots allt 10½ år på nacken och har länge varit i stort behov av en ominstallation.

Men skrivaren.. dumma, eländiga skrivaren som aldrig velat samarbeta.. okej att jag aldrig riktigt gillat den men nu står vi skrivarlösa! Eller nästan i alla fall, men vi använder aldrig Johans bläckstråleskrivare till vardags så den är väl ihoptorkad i vanlig ordning och jag föredrar dessutom laser till vardagsbruk. Jag behöver verkligen en skrivare, mycket av min vardag bygger på att jag har en och i mina studier och arbeta så måste jag dessutom tillgång till skrivare. Så nu krävs det en investering i en ny.. har hittat en potentiell kandidat på Dell's hemsida, dessvärre så är deras leveranstider lite opålitliga sommartid så det kan kollidera sig ordentligt med semestern. Tål att tänka på alltså - fast beslutet egentligen behöver tas nu!