2020 var året jag började sova i tält regelbundet. Det började redan i maj, jag orkade inte med eländet med köket och hantverkare och behövde bort från huset. Lösningen blev tältet i skogen. Jag slog upp det i en glänta i skogen. Vi sov där hela familjen ibland. Men det plockades hem igen.
Fler utbrott följde kring denna renoveringen och en natt tog jag bara mitt liggunderlag, sovsäck och vindskyddet och i skenet av pannlampa slog jag upp det nere i skogen med hjälp av det fåtal tältpinnar som fanns i påsen. Vindskyddet har bara ett myggnät som front så jag hade inte ens vädertätt. Så sov jag några timmar innan jag packade ihop allt, gick hem, duschade och åkte till jobbet. Jobbet som alla mådde dåligt på hämtade jag energi för att överhuvudtaget orka vara hemma igen.
I juli 2020 flyttade jag ut på nytt och det var då jag skrev min berättelse. Tyvärr gjorde jag misstaget att flytta hem igen efter några dagar för att det väcktes nytt hopp om att vi kunde rädda den katastrof till kök. Det var när vi trodde att felen i huvudsak var kosmetiska. Så fel vi hade. Nya fel har aldrig slutat dyka upp. Jag ångrar fortfarande att jag flyttade från tältet. Det har snart gått 1,5 år och jag önskar jag hade stannat där. För i och med att jag kom tillbaka så trodde folk att "det gått över, att allt var bra igen". Det blir inte bra igen. Tiden bara går och eländet fortsätter. Och jag hade hellre bott i ett översnöat tält i skogen än tvingats leva med det hemska kök vi dessutom betalat för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar