Att gnälla för lite på sin man...

Tydligen har jag haft ett tålamod med Johans ovanor som förvånat honom. Så när jag idag tog upp hans förfarande kring diskning av stekpannor så var hans omedelbara reaktion:

"-Den där frågan har jag väntat i flera år på!"

Så jag borde klaga mera, eller vad?

Den är här!

Slutligen kom den! Min fina, alldeles egna torkapparat! Denna vackra, underbara hushållsmaskin som ska garantera mig torkad frukt under den långa mörka vintern. Johan har redan frågat lite försiktigt vad man egentligen kan torka med den så en sak är säker - jag kommer inte få ha apparaten ifred!

Fast Johan såg lite tveksam ut först när han insåg hur stor apparaten var. För var i hela friden ska vi förvara den när den inte används? Men men, det löser sig, kom igen, vi storstädade ju förrådet i somras! Men nu ska jag bara bli frisk så jag slutar hosta (tänker att det kanske är mindre lämpligt att sprida sina hostiga baciller på det man tänker konservera inför vintern...) och sedan är det jag som börjar med äpplena i förrådet! Mumsmums! Har inte ätit äkta hemmagjorda torkade äpplen på flera år!

Tack mamma för min fina torkapparat!

Ekonomivältar-stövlar!

Det är sådana här inköp som totalt kan rubba ens privatekonomi, men så hade jag suktat så himla länge efter stövlarna! I dryga året har jag sett dem och längtat efter dem! Alla vet att en flicka aldrig kan ha för många DocMartens i sin skohylla. Hemma i Luleå har min storlek varit slut länge men samma par i andra storlekar har stått där i butiken - som en ständig påminnelse efter stövlarna jag bara absolut velat ha!

Så när vi var i Stockholm senast och jag var inne i butik där de faktiskt fanns i min storlek.. Och jag provade dem (igen, jag har provat dem förr när jag varit i Stockholm och suckat ännu mer) och de satt som en smäck. Så jag bestämde mig! Jag behövde faktiskt ett par nya stövlar! Jag har inte haft ett par riktigt underbara stövlar sedan mina röda och det var ju hela fem år sedan!

Så de ljuva raringarna fick följa med hem och vi har varit oskiljaktiga sedan dess, jag har impregneringssprayat dem för att vara redo för höstregnet och vi bara stortrivs ihop. För vad gör sig bättre på en flickas fötter än ett par riktigt läckra Docs?

Me-likey!

Uff! Mätt!

Turligt nog har jag varit sådär superhungrig de senaste dagarna så jag har totalt glömt bort att fota Johans kulinariska mästerverk. Så mamma slipper alltså bli avundsjuk på att jag får god mat lagad till mig och hon blir inte heller suktad av fina bilder... Tacka min hungriga mage som kopplade ur hjärnans minnesfunktion!

Kylskåpsmagneten ingen fru borde vara utan..

Jag försöker att inte köpa hem en massa saker till hushållet då vi dels inte har plats för fler prylar och dels borde spara pengar (även små bröllop kostar pengar). Men ibland ser man något som bara inte går att motstå.

Tur att man har en man med humorn i behåll... (och som lärt sig leva med sanningen...)

De nya blommorna!

Då gårdagskvällen innebar en gäst och tillhörande sällskapsspel där jag som den blygsamma värdinna jag är slog till med tre segrar av tre möjliga (jag misstänker att Marcus inte kommer göra om misstaget att bedöma mig som "ofarlig" när jag bara har ett fåtal tåg kvar i spelet) så blev planteringen av de nya blommorna som Johan köpte något försenat. Men fram emot natten var allting på plats i alla fall.

En garderobsblomma till badrummet:

En svärmorstunga till köket (Johan gillar verkligen namnet på den krukväxten):

Och två små orkidéer till Hobby-rummet (den trogne läsaren känner förstås igen krukorna, det stämmer bra det, jag köpte även två lila krukor som påminner om roboten Marvin!):

I Hobby-rummet har också slutligen lava-lampan ställts upp, efter att vi städat undan lite och jag kunde dra en säker kabeldragning (det sista jag vill är att någon av misstag river ner den i golvet ju!). Jag är ju smått pedantisk med mina kabeldragningar då jag lider av ormbosallergi, det både ser snyggare ut med vettig kabeldragning samt att det blir mer lättstädat.