Visserligen var Johan borta i några dagar (men kom hem lagom i fredags direkt från tåget för att göra mig frukost innan jag skulle på föreläsning pass 1) men annars så har vi idag varit sambos i exakt en månad.
Lite spännande definitioner på mitt, ditt och vårt har förstås hunnit dyka upp. Som när vi var och handlade och Johan i vanlig ordning ville ha lite nougat som han sedan äter till kaffet. Själv var jag sugen på lösgodis och bestämde mig för att plocka ihop en påse, varpå Johan säger: "du vet att jag kommer äta av det där". I slutändan blev det alltså mer godis än jag tänkt mig. Vårt godis delas i huvudsak upp i "vårt" och "Johans". Även om Johan förstås påtalade att om jag säger att han uttryckligen inte får ta så kommer han låta bli.
En annan aktuell fråga är Johans körkort och pass. Hans körkort måste förnyas och han har inget giltigt pass. Ett körkort är ju något som följer med en i många år så i alla fall jag lägger stor vikt på utseende och jag tog många bilder innan jag blev nöjd med min. Påståendet att ingen ser bra ut på sitt körkort, det tror jag inte alls på. Jag ser ju supertjusig ut!!!
Men åter till Johans körkort, mestadels för att jag gillar det så lät han odla skägg på nytt. Jag låter så där lagom ynklig när han går in för att ansa det och så, ett skägg är ju så mycket roligare att leka med om man faktiskt får lite grepp om det. Samma sak gäller förstås håret på huvudet, Johans stil att bara köra över med trimmer faller mig inte helt i smaken, jag är ju en vän av frisyr och som sagt, något att leka med.
Nu har jag lite makten dock då jag investerat i en trimmer och kommer vara den som ansvarar för att Johan blir klippt ordentligt (mm, jag har en hel del hårklippningar under bältet). Men till saken hör ju då, att även om jag inte vill vara den där sambon som går in och bestämmer (även om det skulle vara lite roligt att någon gång få bli refererad till som regering, har ju aldrig hänt mig) så går jag in och bestämmer.. Jag pratar om Johans hår och frisyr, hur han ska se ut på körkort och pass som om det faktiskt var min sak att få vara med och bestämma. Och Johan lyssnar på mig..
Sedan vänder vi på det, Johan har många gånger varit snabb på att säga att han inte bryr sig om huruvida jag rakar mig under armarna, rakar benen etc, att det förstås är upp till mig om jag vill göra det eller ej. Och jag är ännu snabbare på att svara att givetvis är det upp till mig och absolut ingen annan.
Så jag bestämmer över mig och min kropp.. men vi bestämmer gemensamt över Johan - och allt som hör där till.
Rättvist? Kanske inte.. Men så är det, allt i ett samboskap är inte öppet för diskussion och förhandlingar. Faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar