En hel vecka!!!!

Så har man sambo i en hel vecka!!!

Alltså läge att analysera lite sambosaker, intressant frågeställning som dök upp nu i eftermiddags. Är verkligen allt i ett samboende öppet för förhandling och diskussion? Svaret är supersjälvklart, givetvis inte! Ibland vinner den starkaste viljan, även utan strid.

På en vecka har vi egentligen inte kommit så långt med i ordningsställandet och det mesta som egentligen organiserats är köket och det gjorde jag det mesta innan Johan flyttade in och varenda beslut har jag fattat helt själv och han har bara hakat på. Även om jag haft hans önskemål i åtanke, som t ex med sopsorteringen.

Min ursäkt till att styra och ställa en del är förstås att det är så jag är van vid att göra det, jag har trots allt bott mina 10 år helt på egen hand och skaffat mig både vanor och ovanor. Men jag försöker att vara öppen för att saker kan göras annorlunda.

Så vad kan man säga? Han sätter dit ny toarulle på plats självmant (det ni, jag vet många som inte dresserat sina sambos till det efter år tillsammans), han diskar (även om han säger att han ska oftare än det blir gjort...), han försöker komma ihåg att hänga diskborsten på sin plats. Det där är nog som så att min farbror hade en poäng i somras. Det kom upp på diskussion när vi åt där på väg till Gävle från Vimmerby. Blir diskborsten inte upphängd så kan det ju vara ett tecken på att man egentligen inte var klar med diskandet. Jag misstänker att några småsaker till nog skulla kunna göras av Johan om jag hade tålamod att låta saker bli liggande lite längre. Men istället så plockar jag ju i mitt vanliga tempo.

Jag lägger det på listan över saker att vänja sig vid. Annars så har den första veckan varit helt ok, två förkylningar, magvirus, långa jobb- och skoldagar till trots.