"Så bra att du ställde in smöret i morse."

Det här är den kluriga biten.. jag vill inte vara en sån sambo som tjatar, jag vill inte framstå som gnällig för att saker inte blir gjort. Men på något vis så måste man ju kommunicera tills man enas om saker som ska göras.

Så jag kör med omvänd psykologi.

"Så bra att du ställde in smöret i morse." Efter att jag kom hem på sen eftermiddag och får syn på smöret som står framme bredvid brödrosten. Om någon undrar, "fan" var Johans svar. Det kom knappast som en överraskning heller, jag insåg tidigt att glömma mat framme är något han gör väldigt bra.

"Så trevligt att bo med en gentleman som bär tvättkorgen åt mig." Efter att ha sagt till att vi ska till tvättstugan och Johan bara knatade på ner för trappen och kvar uppe i hallen står allt som vi ska ha med oss. Samma gäller även för sopor, kassar, ja exakt allting som kan tänkas behöva följas med ut.

"Så bra att du tar med disken ut i köket." Som svar på att Johan konstant lämnar disk precis där han använde det, mestadels i vardagsrummet alltså.

Så går det vidare, Johan säger själv att det funkar bättre än något tjat någonsin skulle göras men tja.. egentligen är det väl bara en fin omskrivning. Mycket beror ju egentligen på att han är disträ, inte lat. Han bara glömmer bort helt enkelt. Fast som det fina ordspråket säger "det man inte har i huvudet får man ha i benen".

Fast egentligen är Johan riktigt bra på att göra saker, han behöver en liten påminnelse ibland bara. Idag insåg jag att sopor svämmade över i massor av våra fina sopsorteringskärl av olika slag. Men jag var ju själv bara hemma och vände så jag hade inte riktigt tid att dona med det. Så jag ställde ut allt uppe i hallen innan jag gick. Så det första Johan såg när han kom hem efter många timmar i labbet var förstås alla sopor. Han tyckte avsikten var rätt uppenbar. Men jag vill ju inte vara den tjatiga typen.. så jag hade faktiskt lämnat en fin pusslapp på hans posthög (ja han har fullständigt tagit över kontrollen av brevlådan!!). Vilket visst uppskattades. Och mycket riktigt var soporna borta när jag kom hem från jobbet.

På andra punkter är vi fascinerande lika istället. Som med smörkniven.. när det är dax för en ny macka så har vi i det närmast identisk procedur, ta en smörkniv från lådan, använd den och lägg sedan ifrån den på bänken. Lägg förstås ner den så själva egget inte har kontakt med diskbänken, på en tallrik, utstickande över diskhon. Helt enkelt så det så enkelt skulle gå att använda samma smörkniv igen. Här blir det nästan komiskt.. för trots att det är så smörkniven läggs ner så tar vi båda två ändå en ny när det är dax för nästa macka..