I den stora hufvudstaden!

Jo som så, jag hade ju tänkt flyga ner till Stockholm i söndags kväll, men den där lilla vulkanen som ingen kan uttala namnet på eller för den delen stava till tyckte annorlunda. Så min fullständigt hopplösa vecka fortsatte med att jag fick gräva fram en ny resa och köpa den med mina sparpengar (!), utan bankomatkort så var det den enda pengarna jag kunde komma åt under helgen.

Så, den valda resvägen blev alltså att ta kustbussen hela långa vägen ner till Sundsvall, kl 7.25 igår började min resa. Överlag var den inte så obehaglig som den kunde vara, jag fick bra sittplats och vid Umeå Universitetssjukhus klev det på en trevlig tant (ca 10 år yngre än mamma alltså) som gladeligen delade med sig av både tidningar och samtalsämnen vilket fick slutet av mina 8½ timmar att gå lite snabbare.

I Sundsvall släpade jag mina tunga väskor över till tåget, problemet när man inte flyger är ju just att man nu själv måste släpa sina saker en massa. Drygt, tungt och bökigt! Det här tåget skulle ta en lagom stund redan innan vi stannade upp efter ca 20 minuter för att det (enligt småtjejerna på tåget som hade mobiler fastgrodda i öronen) var någon som visat ett tåg alldeles för mycket kärlek. Officiellt hette det "förseningar p g a en olycka", men vad olyckan var ville de inte säga. Nu gjorde det här mig minimalt, jag hade över en timma på mig att byta i Gävle från perrong 3 till perrong 3.. Nu behöver jag istället bara vänta 45 minuter.

Slutligen tog jag mig till Upplands Väsby där planen var att pappa skulle stå på perrongen redo att hjälpa till med väskfanskapen. Ingen pappa i sikte någonstans.. Bara att ta och släpa iväg eländena till pendeltågshissarna! Någon som vågar sig på att gissa vad den luktade? Bara två charmerade hissresor senare så står jag alltså kl 22.15 vid en kolsvart busstation i en Stockholmsförort och inte någon pappa i sikte. Som plåster på såren så svarade han inte i sin telefon.. Lagom till att jag försöker ringa andra gången så börjar en bil leka morse-signaler och pappa kör ytterst diskret upp på gågatan! Någon briljant människa hade glömt att meddela oss att de har grävt upp hela området kring Upplands Väsbys pendeltågsstation, snott med sig varenda skylt i området så det tog pappa något längre än han räknat med att ta sig fram.

Så efter en lång obekväm dag så var jag slutligen framme! Det borde egentligen ha blivit raka vägen till sängen men tja.. jag ville packa upp kläderna inför jobbet etc, jag var utsvulten, mamma ville visa var saker och ting fanns. Det är ju faktiskt en del som har ändrats sedan jag flyttade hemifrån. Min närvaro har också tvingat mamma till att hitta nya lösningar till en del förvaring, det här blev jag så full i skratt i när jag såg så jag fick faktiskt dispens att fotografera och visa hur det ser ut här.

Det är alltså ett bord som står mellan dörrarna, det har lite grann blivit "över" och har flyttats runt de senaste gångerna jag varit nere. Det som fick mig att skratta var just att det nu agerar hängare mitt i hallen. Det såg lite lustigt ut.