Resan ner..

..blev inte riktigt som vi tänkt oss.

Johan hade mycket listigt och noga beräknad restid, funderat på olika resvägar för våra inplanerade stopp på vägen. Han hade en plan helt enkelt. I planen ingick att vi ju reste den dag då de flesta inte reser vilket borde göra trafikflödet lugnare. Så långt var allt väl. Han hade studerat väderprognoser och allt såg finfint ut. Fortfarande allt väl. Vad han hade glömt bort att ha i åtanke var att vinterväglaget skulle sänka vår hastighet något.. Han hade inte riktigt tänkt på att vi med största sannolikhet inte skulle komma iväg exakt när det var planerat. Han hade totalt bortsett från punkten att väderprognoser är hokuspokus och rent humbug!

Vi lämnade Luleå strax innan kl 4 på juldagsmorgon, ganska så exakt två timmar efter i tidsplanen. Detta efter att rekordsnabbt packat bilen (vilket kan förklara varför resegarderoben med nyårskläderna hänger kvar på badrumsdörren), slängt sopor, ställt fram blommor till blomstervakten samt förmanat vakthundarna om sitt uppdrag att passa huset.

Motor- och kupévärmare hade i alla fall körts från vår tillfälliga lösning langa kabel från balkongen (vi får motorvärmarstolpe i januari och sedan garage i februari, tills dess får man ta vad man haver). Då termometern visade mysiga -25 vid avresetillfället så var det här rätt trevligt, dock visade det sig att kupévärmaren inte riktigt rådde på kylan ändå så vi fick i alla fall skrapa rutorna på insidan.

Men men, iväg! Ut ur Norrbotten såg allt finfint ut, fina vägar, minimalt med trafik, kanske lite långsammare än beräknat men ändå helt okej. För att vår långkörning skulle funka så hade vi packat med kudde och filt till medchauffören så vi alltid skulle ha skapligt utvilad förare. I Skellefteå gjordes så första bytet och jag tog över ratten. Enligt nattradion så utlovade vädret bli 2-6 cm snöfall. Någon kan inte matematik.. där fattades det definitivt en nolla, det var absolut närmare 2-6 dm. Så jag fick nöjet att köra genom ett mycket snöigt Västerbotten.

Johan somnade tämligen bums efter att vi bytt chaufför men väcktes strax innan Bureå av att jag kränger till med bilen.

Johan: "-Vad hände?"

Anna: "-Det gick en man med rullator bredvid mitträcket!"

Johan: "Va?"

Anna: "-Det fick en man med rullator bredvid mitträcket! Ser du inte hjulspåren?"

Johan: "Va?"

Nästan samma diskussion skulle snart upprepa sig med trafik och service, killen vi ringde var inte heller helt övertygad om att det gick en man utan reflexer med rullator på E4:an kl 6 på juldagsmorgon.

I Umeå ger jag upp körandet för stunden och tycker Johan kan ta några mil igen, det gör han också, knappa sju.. tre mil innan Örnsköldsvik svängde han av och undrar lite försiktigt om inte jag vill köra igen. Vill och vill, bara att sätta sig bakom ratten igen. Johan somnade förstås bums. Så fick jag köra min absoluta anti-favorit igen! Ni som kört utmed norrlandskusten vet vad jag menar. De där slingriga backarna ner mot Örnsköldsvik som är obehagliga nog sommartid och inte det allra minsta roligare när det är snöigt och halt mitt i vintern.

Vi passerade Ö-vik, Johan bara sov. Vi passerade Höga Kusten-bron i en mysig kraftig sidvind, Johan bara sov. Vi passerade Härnösand, Johan bara sov. När vi slutligen närmade oss Sundsvall vaknade han till ordentligt och konstaterade att här hade jag bara bränt på.

I Sundsvall var första tankstoppet, 53 mil på 31 liter, bilen må vara rostig och småtrasig, men bränslesnål är den i alla fall! Nu fick Johan ta över ratten på nytt för nu var det banne mig min tur att sova! Nästa mål på vägen var Edsbyn där julklappsöppning nr 2 ska äga rum. Vi skulle hälsa Johans kompis Erik som är hemma hos sina föräldrar över julen. Hälsingland skulle visa sig inte riktigt vara vårt favoritlandskap..

Första problemet var att hitta hem till Eriks föräldrar, det hade Erik en plan för. Han skulle möta upp oss på vägen i Edsbyn. Naturligtvis tog vi av på fel avfart först och irrade några minuter extra innan vi hittade till mötesplatsen. På plats vankades det i alla fall lagad middag! Jag hade anat det redan under tidigare telefonsamtal med Erik då jag hört hans mamma prata i bakgrunden. Mammor tycker synd om stackars "ungdomar" som kör långt och vill därför stoppa de fulla med mat. Vilket vi förstås tackade för! Det underlättade förstås att vi tack vare vår försening anlände precis när de skulle äta.

På vägen tillbaka till E4:an så skulle vi även in och säga hej till en annan av Johans kompisar som bor i Alfta, här misslyckades vi fullständigt med att följa de instruktioner vi fått och först efter att Johan prövat alla utfarter ur en rondell så ringde vi upp Patrik och fick nya instruktioner och kunde hitta rätt. Så strax efter förra kaffet på maten vankades det alltså mer kaffe och nu lite julgodis.

Knappt ute på vägarna igen ringde en väldigt sömndrucken lillebror och undrade när vi tänkte dyka upp hos dem i Enköping.. Ja vad säger man, vi låg lite efter i planen och var knappast framme i Enköping inom en kvart. Nu började vädret återigen bli lite sämre, faktum är att den där dödsolyckan utanför Bollnäs inträffade en knapp timma efter att vi kört på den vägen.

Tillbaka ute på E4:an så ställde vägsaltet till det för oss, vi kunde bara inte få vindrutetorkarna att fungera ordentligt vilket ledde till universums sämsta sikt! Så in på macken i Gävle och försöka reda ut var felet låg någonstans. Spolarslangen var i det närmaste av! Dumma macken hade inte ens silvertejp så vi stod där i snålblåsten och försökte desperat trolla ihop en nödlösning med hjälp av superlim och eltejp. Hopplöst! Beslutet blev att snarast lämna E4:an, det var bara inte görbart att stanna med jämna mellanrum för att torka rent rutan.

Här började telefonerna gå varma. Lillebror som undrade var vi var, mamma och pappa som undrade hur det gick, många diskussioner om den dumma slangen. Och så Johans telefon med hans mamma som varnade för snöovädret nere i Småland och uppmanade oss att stanna och sova. Pricken över i blev rapporten om en dödsolycka en knapp mil från vår slutdestination. Mitt i alltihopa tog Johan in på fel avtagsväg och vi hamnade på någon småväg mitt ute i ingenstans i Uppland och någon galning som trodde sig äga vägen och nästan prejade oss ut i snön.

Nu hade Johan kört rätt så många mil och i det superhärliga snålblåsten och snöröken så fick jag ta över ratten igen och vi fortsatte mot Enköping. Den ena vägen var sämre än den andra, resans första vilt dök också upp (om man inte räknar mannen med rullatorn) och jag fick bromsa lite för en hare. Annars var djuren smarta som höll sig kvar inne i skogarna där det var lä. Nästan framme i Enköping fick Johan vackert ta över körningen igen, vid det laget var det sådan kraftig sidvind att jag hade svårt att se vägen vilket gjorde att jag tycket den mer erfarne föraren borde fortsätta. Under hela tiden fortsatte täta samtal med lillebror, var de vakna, kunde vi fortfarande komma dit, såg man vägen?

Vi tog oss i alla fall fram till Enköping för tankning nr 2 och den här macken hade silvertejp! Dessutom låg macken lite bättre till än i Gävle så det blåste inte lika jävligt och vi lyckades tejpa ihop spolarslangen till funktion. Så sent omsider stod vi till sist på brorsans trapp där te- och kaffevatten var på g. Jag hivade fram de medhavda julklapparna, inklusive en mycket fint inslagen klump pepparkaksdeg.. Planen att hinna baka ut pepparkakor hade inte riktigt fungerat så lillebror fick pepparkaksdeg med orden: "antingen bakar ni ut den själva eller så gör du som när du var liten och bara äter upp den som den är." Jag räknar iskallt med att degen vid det här laget är uppäten precis som den var.

Det blev ungefär en timma hos lillebror, vi hade för länge sedan bestämt oss för att istället för att köra vidare söderut åka hem till mamma och pappa (som inte var hemma) för att övernatta istället. Så natten avslutades med en mysig körning på en fullständigt öde E18 i ungefär 65 km/h. Älska snöyra! Alla nyhetsrapporter lovade att under annandagen skulle snöovädret över Götaland ha dragit upp till södra Norrland.

Skitsnack! Det snöade i stort sett hela vägen! För tidigt nästa morgon (det vill säga 1 ½ timma efter planerad avresetid) efter alldeles för få sovtimmar så startade vi igen. Våra fotspår ca 5 timmar tidigare var rejält översnöade och det var bara att sopa fram bilen. Turligt nog så innebar snön förstås att man inte behövde använda så mycket spolarvätska så vi behövde bara se över vår fusklagning av slangen två gånger. Oturligt nog så tror sörlänningar att de är väg-gudar och körde enligt skalan livsfarligt - mer livsfarligt. Huga vilka otrevliga omkörningar lastbilarna ägnade sig åt.

Nu hade vi faktiskt lite mer tur i alla fall, de enda olyckorna på E4:an idag var i fel körriktning samt direkt efter att vi kört av vid Linköping. Så även om det gick lite långsamt på sina håll så gick det i alla fall framåt.

Så enligt ursprungsplanen skulle vi komma fram till Vimmerby ungefär vid 22-tiden på juldagskväll. Helt enligt Johans beräkningar. Man kan tycka att 14-snåret på annandagen är lite av ett misslyckande men tja.. det blir inte alltid som man tänkt sig. Den sista halva milen var dessutom extremt moddig och motig men då hävde Johan ur sig de bevingade orden: "Fan heller att jag åk i 130 mil för att fastna någon kilometer från målet!"