Så har jag slutligen kommit iväg för att se Pyret, för den som inte vet så är Pyret en dvärgkalv som föddes i november 2006 och gavs en något dyster överlevnadschans. Men Pyret lever och frodas och har nu avancerat till att bli en dvärgkviga med något lustiga proportioner. Det var inte överdrivet roligt att bli fotograferad i alla fall..
När vi ändå var i Taxhuvud och hälsade på Kjell (även Ove var ute och hjälpte till idag) så blev det lite rundtur bland andra djur och övriga gården med, Johan och jag introducerades för Emil som tydligen är en mindre trevlig tjur. Idag var han på ett alldeles utomordentligt humör och lät sig gladeligen klappas och klias. Jag var lite ouppmärksam på den räckvidden som nötkreatur har och helt plötsligt fick man en lång tjurtunga som grabbade tag i kjolfållen. Även min väska fick sig en slick. Om Emil är ilsk i vanliga fall så var han minsann på bushumör idag.
Kjell passade även på att visa upp hur långt de har kommit med upprustningen av bostadshuset, om planen håller så ska det visst bli klart i sommar.
Efteråt så körde vi till Teda kyrka (det var ju fint och soligt idag så bara att fortsätta rundturen) och tittade till gravarna. Dessvärre (men fulltförståeligt) så är ju kyrkan låst när det inte är något speciellt så jag kunde inte visa Johan något mer än utsidan av min dopkyrka.
Utfärden fortsatte till Risberga där Erik och Helena var på väg bort men vi stannade och gick runt lite och pappa fick peka och prata om saker och vad de gjort med gården.
Slutligen fortsatte färden in till Enköping där vi stannade till hos Kent och Agneta för att se hur de återhämtat sig från fredagens studentmottagning, det visade sig att de ägnade dagen åt att se till att Anders hade kaffe och fika att bjuda på i sin nya lägenhet. Så det var bara att rulla vidare dit. Av förklarliga skäl så var det ju inte så mycket födelsedagsfirande i fredags utan det var istället idag som det var bjudning i lägenheten. Riktigt fint ställe han hittat och fixare som han är så ska det förstås pysslas en hel del innan han är nöjd.
Så sent omsider rullade vi till slut tillbaka till Sollentuna efter en heldag i Enköpingstrakten med en hel del släktingar. Johan verkar ha överlevt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar