I alla fall, igår var jag tillbaka i skolan efter lite snörvlande hemma, inte sjuk nog för att ligga kvar i soffan helt enkelt. Jag hade på pappret en lång och fullbokad dag framför mig, men verkligheten ville förstås något annat.
Uppstigning till pass 1 bara för att så snart man kommer till klassrummet så är en annan lärare där med en papperslapp. Min lärare har tydligen en hund med dålig hälsa, akutbesök till veterinären innebär inställd lektion. Så där klev man upp tidigt helt i onödan. Bara att stanna kvar på skolan och försöka få lite gjort, jag hade ju fler pass att plåga mig igenom, dock först efter lunch så det skulle verkligen inneburit en extra lång sovmorgon om man på förhand vetat om det inställda passet.
Efter sista föreläsningen skulle jag sedan upp till jobbet och träffa min nya chef, det har skett lite förändringar sedan förra årets projekt och en av dem var just en ny ansvarig. Nu är det visserligen som så att jag är den som vet mest om vad det är vi gör så det ska nog gå bra. Han verkade trevlig och otroligt intresserad av vad jag hade att säga. Det kommer nog bli bra på jobbet det här året med och det verkar som om jag ännu en gång får lite nya arbetsuppgifter. Men det är så det blir roligt ju, om det inte är exakt samma sak man gör om och om igen. Nu ska bara lite praktiska detaljer fixas sen är jag igång igen.
Det blev i alla fall en riktigt lång dag och jag var fullständigt utmattad när jag kom hem på kvällen, så efter middagen så somnade jag! Slumrade en timma i soffan innan jag slutligen flyttade mig till sängen för att sova på riktigt. Min stora oro var förstås att jag skulle vakna ohyggligt tidigt.
Mycket riktigt! Kl 4 vaknar jag, det killar lite i halsen och jag är extremt klarvaken! Efter lite skruvande (som väckte Johan som bara mumlade: "men somna om då") så insåg jag faktum, det här går inte. Så upp ur sängen, fixa te till halsen och sen satte jag mig med kontinuumsmekaniken några timmar fram till frukost. Efter några minuter kommer Johan krypande och påstår att han inte heller kan sova, så han kryper ihop bakom mig i soffan och har inom fem minuter mycket riktigt somnat.
Jag är då faktiskt fortfarande vaken, var lite seg i morse på föreläsning och lite trött i eftermiddags men nu uthärdar jag. Vi har sen spelning imorgon och jag kan helt enkelt inte ha den här otroligt morgontidiga dygnsrytmen! Den är praktisk på många vis men inte när man ska spela på spexbanketten..
I alla fall, jag har officiellt friskförklarat mig, mer eller mindre i alla fall. Inte tillräckligt sjuk för att det ska räknas helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar