Snarkningar är den klassiska sambo-frågan, många är det som helt plötsligt funnit sig försöka somna bredvid ett sågverk. Jag fick visserligen ganska tidigt en förvarning om att Johan hade tendenser att snarka men tja, man ger sig in i leken ändå. Hur jobbigt kan det egentligen vara? För det mesta inte alls, dels för att Johan inte snarkar så ofta och dels för att snarkningarna bara stör mig om jag inte kan somna.
Som nu i helgen när jag låg klarvaken och stirrade i taket och bredvid mig - på mage - ligger Johan och snarkar på. När vi gick och la oss hade han självmant gosat ner sig under lilla kudden (Johan gillar att sova platt, han sover mer eller mindre nedanför kuddarna snarare än på dem, med konsekvensen att sängen inte riktigt räcker till på längden). Fast efter att jag skrattande undrat varför han låg och gömde sig under kudden så lyftes den bort. Strax efteråt hade Johan somnat och låg där på magen och snarkade.
Vem snarkar egentligen när den ligger på mage???
Men snart inser jag att kudden faktiskt gjorde sig väldigt mycket bättre där den legat tidigare så försiktigt la jag helt enkelt tillbaka den för att dämpa ljudet lite så jag kunde somna. Johan märkte förstås ingenting alls, inte ens reagerade han på att han hade huvudet under en kudde när han vaknade (som sagt, han gosar ju ner sig så alldeles på egen hand!).
Hoppas nu ingen tror att jag försöker kväva Johan när han sover, jag var väldigt försiktig och han kryper ju trots allt in under kuddar helt på egen hand med jämna mellanrum. Jag mest bara åtgärdade missen att plocka bort kudden från det perfekta läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar