SOF2009..

..var ett mycket kallt SOF! Det kallaste på 10 år faktiskt! Till att börja med så regnade det förstås när vi kom fram i Linköping, inte mycket men dock. I år hade vi dessutom åkt tåg ner så den lokala transporten blev lite av ett bekymmer på sina ställen, framför allt när vi ännu hade all packning med oss. Vår stackars ordförande gjorde sin andra festival så just SOF var helt nytt för honom så jag bidrog med min lokalkännedom där det behövdes.

Torsdag kväll, festivalens öppnande med sittning:

Drog inte riktigt lika mycket folk i år som förra gången, kan ju ha något att göra med att den festivalen låg över Kristi Himmelsfärd och alla ändå var lediga, medans i år så innebar den extra dagen att man måste ta ledigt från sitt ordinarie liv. Såvida man inte reser från Luleå, det är omtentaperiod och man behöver inte skriva omtenta! Det var vi, Torvikopla (från Tammerfors, nej, de kunde knappt svenska men önskade oss "mycket lust" under helgen) samt de lokala förmågorna Lithe Blås (med massa gråsare) och Röda Arméns Gosskör.

Det trista med sittningen blev dels det vanliga, att hur gärna toastmastrarna försöker förmå orkesterfolk att blanda sig när det är sittning så grupperar man sig ändå en hel del. Även om det blir spridda grupper. Sedan var ljudanläggningen inte på topp (till skillnad från feststämningen och ljudnivån) så vid vårt bord hörde vi över huvudtaget inte något av vad som sas under sittningen eller vilken sång som skulle sjungas.

Precis som förra gången så stod förstås Helmut Jederknüllen mit seinem Super Stereo à gogo Orchester för underhållningen. Det går inte riktigt att beskriva mer än så, man måste vara där..

Första natten sov vi på KFUM uppe vid Garnisonen tillsammans med Torvikopla, tack och lov så höll SOF sitt löfte och det gick buss dit upp (det var lite si och så med vilka bussar som ingick under helgen), fast, jag, Johan, Rebecka och Cristina gick ut från Folkets park samtidigt som Mases som hade kört bil ner från sina föräldrar så vi fick skjuts bort istället och var nästan i säng när de andra kom bort.

Fredag, festivalens första "riktiga" dag:

KFUM på Garnisonen ligger vägg i vägg med en skola.. ungarna spelar boll mot gympasalens vägg, det står inte direkt överst på listan över favoritväckarklockor..

Nu bussades vi iväg till ett ålderdomshem i Skäggetorp för att underhålla för några pensionärer. I år utgick aktiviteterna i Norrköping som annars är på fredag eftermiddagen så det blev den här spelningen istället. Publiken bestod, förutom av pensionärer, av massa små barn från det närliggande dagiset. Barnen var en något mer entusiastisk publik än pensionärerna, men det var en helt ok premiärspelning.

Solen tittade ju fram!!! Det var lite varmt och mysigt igen. Eftermiddagen bestod sedan mest av slappande i gräset mitt emot Folkets park i väntan på att festivalområdet skulle öppna för kvällen. Fredag kväll kom att bli KALL!!! Turligt nog hade vi med oss väska in på området med massa varma kläder i och innan kvällen var slut så rörde jag mig som en Michelingubbe då jag under overallen hade på mig, superställ, tights, T-shirt och fleece-tröja. Vantarna tvingades jag senare ta av mig - för det bara går inte att spela klarinett med vantar på!

Lördag, slutspurten:

Nu bodde vi istället på Folkungaskolan som ligger på mycket behagligt avstånd från Folkets park och denna morgon väntade en stadsspelning strax innan lunch, vilket innebär en sovmorgon. Nu vågade sig solen fram ytterligare lite grann men riktigt varmt blev det inte.

I år avstod vi från Kårtegen (detta beslut var i huvudsak logistiskt, Kårtege innebär framst massa trumsaker som är ett riktigt bekymmer att släpa på tåget) så istället blev det en sen eftermiddagslunch i Trädgårdföreningens park (där det denna dag var något kristet jippo) och sedan hann vi med att se slutet på Kårtegen.

Sista kvällen var inte fullt så kall som den innan även om jag frös en del. Vi gjorde succé på vår spelning på Logen, fast vid det här laget började vår franske trummis bli lite väl överförfriskad (samt slog sönder sina trumstockar halvvägs igenom). Antagligen borde vi kedjat fast honom vid instrumentförvaringen tills det var dax igen för vid nästa spelning var han inte bara full, han ville inte sitta still heller! Vi avslutade varmt och gott i alla fall inne på Konsertteatern.

Söndag, hemresa:

Söndag var det egentligen slut för vår del, men jag och Johan gick bort till Trädgårdsföreningen för att åtminstone lyssna på halva örat på familjekonserten. Luhrlägret var annars i Domkyrkeparken efter att några högljudda röster absolut inte ville gå till Trädgårdsföreningen för den låg så otroooooligt långt bort och det skulle vara så grymt jobbigt att gå med väskorna. För den som undrar.. Trädgårdsföreningen ligger 300 m från Domkyrkan.. Jag och Johan gick dit och fick mycket riktigt våra lunchbaguetter och drickor. Matsäck till tåget hem!!!!

Inte mycket mer att säga, tåget tar lång tid, hemma i morse, föreläsning direkt. Varmt och soligt i Lule! Förstås. Vilket för övrigt inte var en uppskattad kommentar som mellansnack. Jag råkade visst förolämpa publiken när jag sa att vi saknade värmen i Norrland..

För övrigt fritt fram att leta på nätet, jag vet om åtminstone 4 totala främlingar som fotograferat mig under helgen (min overall imponerar) så det bör finnas en del bilder där ute. När ni hittar de så meddela gärna mig..

Avslutar med Fiskens kommentar: "Det bästa med SOF är att man aldrig är äldst eller fullast!"