Det var alltså en av två återkommande frågor idag när jag tog med mig hela familjen till kyrkan när mitt musiksällskap skulle spela i samband med dagens gudstjänst.
Den första frågan var:
"-Va? Är hon din?"
Så musiksällskapet jag började spela med i januari kan nu sälla sig till skaran som totalt missade min växande mage.
Efter de två frågorna så kom följddiskussionen för att reda ut när Emma är född och när de sist hade sett mig och de flesta såg fortsatt totalt frågande ut och kunde inte riktigt fatta att de missat det fullständigt.
Men gällande musiksällskapet så hade jag faktiskt en tanke bakom att inte säga något, jag började spela där i januari och kände bara en person ytligt sedan tidigare. Det var helt nya människor för mig så jag såg ingen anledning att bara basunera ut i samband med ett fika att vi skulle ha barn. Utan om någon undrade så hade jag förstås sagt något. Men ingen undrade så jag sa inget och sedan blev det sommaruppehåll.
Sedan var jag sjuk när nya terminen började och vi var bortresta så jag har ju bara hunnit vara på ett stressigt rep innan dagens spelning. Och då var det inte någon som frågade vad jag gjort sen sist.. Är det verkligen mitt fel att folk är så inne i sig själva att de inte ser sådant som är precis framför näsan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar