Det har gått nästan fem och halvt år sedan jag skrev det här inlägget om min födelsedag, då hade jag i flera månader grubblat över hur jag skulle gå vidare och hantera den dagen jag alltjämt är övertygad om att det vilar en förbannelse över. För även sedan jag slutade fira så har osannolikhet och otur slagit ner rejält när det varit dags.
Så varför då ta upp ämnet på nytt? Jo för att nu är det annorlunda, nu finns Emma. Jag vill inte att hon ska växa upp i en värld där pappor fyller år medan mammor inte gör det. Så jag måste ta tillbaka min födelsedag. Det här innebär inte att jag framöver fikar efter massa storslagna firanden och presenter för på den biten tycker jag likadant - man ska inte ge bort saker bara för att någon fyller år.
Jag har också gjort avkall på mitt totala icke-firande av födelsedagar för att uppmärksamma stora dagar, trots det totalt orimliga att min lillebror lyckades fylla 30 år fastän jag själv inte är en dag över 25 så accepterade jag den skumme tidslinjen och kom dessutom på en i mitt tycke genomtänkt present.
Nu när jag såg över nästa års högtidsdagar så upptäckte jag att både fettisdagen OCH internationella pannkaksdagen infaller på min födelsedag! Det är som bäddat för en riktigt härlig svullfest nu när jag kommer fylla år igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar