Okej, för första gången på över sex år har jag total kontroll över hushållsarbetet, det utförs på precis rätt sätt och saker hamnar faktiskt på sin rätta plats (och ligger kvar där). Det är förstås en ganska så skön känsla att ha det så.
Men priset jag betalar för att ha det så är på tok för högt! Enda anledningen till att det funkar så här är ju för att Johan är för skadad för att kunna hjälpa till annat än med mindre och lättare saker. Att sköta ett hushåll helt själv har dessutom blivit tyngre än det var sist jag gjorde det, för då tog jag bara hand om mig själv. Nu har jag både Johan och Emma som behöver mig.
Så vad jag saknar just nu är att få sucka över när Johan gör något på fel sätt (=inte på mitt sätt) för det är så fruktansvärt drygt att göra allting själv. Johan må vara en klåpare emellanåt och fresta mitt tålamod men han är min klåpare! Jag har valt honom. Och han har onekligen tränat mig bra för när Emma växer upp och inte heller kommer göra saker på rätt sätt.
Vi är ett team, men vi är inte identiska, vi gör saker på olika sätt och det är precis så det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar