Jo så är det, jag och Johan har varit smått upptagna de senaste veckorna då vi bestämde oss för att ta med Emma ner till södra Sverige för att träffa på lite fler släktingar och så gjorde vi även en avstickare till Åbo så Emma har debuterat både som färjepassagerare och utlandsresenär. Bloggen prioriterades helt enkelt bort.
Men efter den här tiden kan vi nu glatt konstatera att Emma verkligen älskar landet! Det är inte bara när hon är på orientering som hon sover sött ute i friska luften utan det är verkligen landet som helhet som hon stortrivs i. Under hela resan så var det endast just när vi var på landet som hon sov hela nätterna i egen säng utan att gnälla alls. Så ett framtida boende ute på landet är och förblir vårt mål.
Stockholm däremot var hon måttligt road av - vilket ska sägas gäller samma för mig själv.. Det var så länge sedan jag var inne i stan sist att jag totalt hunnit förtränga alla avgaser och annat elände man måste dras med när man är där. Det finns förstås mycket härligt i vår kungliga huvudstad med - som alla våra härliga vänner! Men vi vill ändå inte bo där på heltid.
Det mer eller mindre vansinniga infallet att åka till Åbo slog väl ut. Det var ju förstås NATOM som lockade och även om det blev en liten specialare för oss så var det otroligt roligt att få träffa alla härliga studentmusiker igen. Lite mindre bra att Emma bestämde sig för att bryta ihop och kräva total uppmärksamhet och framför allt mat just när konserten pågick men den lät bra i alla fall så jag är övertygad om att den också såg fantastisk ut!
Emma har nu också fått träffa andra barn på riktigt, för i och med att hela familjen i tur och ordning åkte på en segdragen förkylning (som vi också skickade emellan oss) så har vi inte riktigt kommit igång att gå till de mötesplatser som erbjuds. Så det här att det finns andra små människor hade Emma inte riktigt upptäckt än.
Men man kan minst sagt säga att vi släpat ut vår lilla tjej på en hel del äventyr men hon verkar ha tagit det med ro. Vi som har varit lite mer vakna om dagarna har däremot kunnat konstatera att skötrum på många håll fortfarande anses vara en onödig lyx. Bussarna i Åbo har tekniken för att niga vid mittdörrarna men avstår tydligen aktivt ifrån det även när man tryckt på barnvagnsknappen. Och det omtalade tillgänglighetsmålet i Stockholm... oj oj, jag lider med alla som har någon form av rörelsehinder för det är en bra bit kvar. På flera ställen har jag ingen aning om hur vi skulle hanterat barnvagnen om vi inte varit två som hjälpts åt. Och många gånger så lämnade vi sonika vagnen kvar hemma eller i bilen och tog istället Emma i bärselen och skötväskan på ryggen - det var bara så mycket smidigare att göra så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar