lördag 25 oktober 2014

"Är det en flicka eller pojke?"

Det där måste onekligen vara den allra vanligaste frågan nyblivna föräldrar får, eller för den delen redan under graviditeten. Intressant är egentligen hur många som motiverar behovet att i förväg veta om det är en flicka eller pojke med att det blir "enklare att förbereda sig" då. Jag förstår inte riktigt hur man tänker då. Ens om man går på det här med att flickor och pojkar ska ha vissa specifika färger så blir det ändå inte logiskt.

Majoriteten av alla spjälsängar som säljs idag är könsneutralt vita. Samtidigt är nästan alla barnvagnar tråkigt nog svarta - möjligtvis med mindre färginslag på sömmarna. Det här gör mig extra glad att jag hittade en läckert röd vagn!

Blöjorna till de minsta tar hänsyn till vikt men inte till kön så där finns det inget argument heller för varför man behöver veta om man laddar för en flicka eller pojke. Storleksmässigt så finns det massor med faktorer som avgör hur stor baby man får men de allra flesta barn är ändå ungefär lika stora vid en fullgång graviditet och babyns vanligaste klädesplagg är en body - oavsett om det är en flicka eller pojke.

Så var utmed vägen blir det så mycket enklare att förbereda sig om man vet ifall man får en flicka eller pojke? Jo möjligen om man faktiskt köper påståendet att det finns specifika flick- och pojkfärger.

Emma har en härlig röra av färger i sin garderob. Det är en kombination av kläder som vi köpt på Myrorna, köpt nytt, fått i present och ärvt/lånat (mina baby-kläder, mina syskons, Emmas kusiner och även lite från Emmas sysslingar). Det är kläder som suttit på både pojkar och flickor innan de slutligen hamnade hos oss. Hela färgskalan är också representerad.

Men tydligen klär vi oftast Emma "för neutralt" och då tror de flesta per automatik att hon är en pojke. Flickbebisar måste tvisst vara klädda i rosa för annars förstår ingen att de är flickor. Johans lilla mininöje är därför att ibland när vi går ut ta på Emma hennes rosa mössa och grönblåa jacka - allt för att förvirra folk så mycket som möjligt.

Dock hjälper det inte, när det gäller bebisar så tycker inte folk det är det allra minsta pinsamt att bli påkomna med att sitta fast i stereotypiskt könstänk.

Så mycket jag hinner så stickar jag för övrigt på Emmas nästa vintermössa, den rosa börjar bli för liten. Den här gången blir det förstås familjefärgen!

Inga kommentarer: