Den här var faktiskt inte min, jag var inställd på ett öppet sinne och inga motsättningar. Två saker förstörde detta, de förbannade nya reglerna som ännu en gång befäste min roll som en lägre stående varelse och så den totala bristen på respekt.
Ändå är det i vanlig ordning mitt fel, jag biter ihop för att inte förstöra stämningen. Jag väntar till senare för att visa hänsyn. Men på något vis har jag ändå raserat precis allt, även det som var trevligt har tydligen upphört att existera.
Jag ges aldrig chansen att förlåta och gå vidare för den negativa behandlingen fortsätter i all evinnerlighet. Och då det aldrig tar slut så vaknar ständigt allt som är outrett sedan tidigare. Men jag förtjänar tydligen inga svar, jag ska bara hålla käft och blunda för allt. Att smärtan äter upp mig inifrån är det ingen som bryr sig om. Jag är redan avskriven som förstörd, jag förtjänar ingenting alls. Jag är bara skadlig.
Vill jag använda min egen dator och går upp där den står så tolkas det tydligen som att jag ska sova, alla andra hänger i lekrummet dagarna i ända, men jag förväntas bara vilja vara där för sömn trots att mina saker är förvisade dit tillsammans med mig.
Jag tänker inte leka den här leken längre, ni får skaffa er en ny syndabock för den här säger upp sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar