Jag har aldrig förstått mig på folk som förlovar/gifter sig på så kallade stordagar, nyår, alla hjärtans dag, valborg, midsommar och nu det senaste årtionde de tjusiga sifferkombinationerna. För mig känns det så lättjefullt och opersonligt, som att man inte orkar hitta en "egen" dag utan väljer något annat av bekvämlighet.
Själv har jag aldrig haft någon riktig relation till dessa stordagar heller, jag har aldrig firat alla hjärtans dag - oavsett mitt aktuella civilstånd. Jag har inte sett vare sig valborg, midsommar eller nyår som speciellt romantiska dagar utan mer rena festliga inslag i vardagen.
För min del rådde det aldrig något tvivel om vilka dagar jag ville att vi skulle ta nästa steg i livet och Johan var inte direkt svår att få med på noterna - det hela innebar ju färre dagar att hålla reda på! Det är så det kommer sig att man förlovar sig en måndag med våffelfrukost och gifter sig en söndag (stora bakissöndagen dessutom). Just vår bröllopsdag är en extra viktig dag för min del, för mig står den dagen för frigörelse av högsta nivån. För det var på just den dagen jag fick min nyckel till min första egna lägenhet! Officiellt hade jag väl flyttat hemifrån fem dagar tidigare men jag gick raka vägen från min familj till en annan familj. Den egna lägenheten kom några dagar senare genom tur och slump. Sedan blev jag visserligen kvar där något längre än jag hade räknat med men ändå.
Slumpen (eller kanske till och med ödet) styrde sedan att det blev på dagen 10 år senare som mitt ensamma leverne bröts av att Johan flyttade in. Inget hade väl egentligen hindrat oss från att vänta in dagens "spektakulära" datum, men det hade inte funnits någon poäng med det. Det är bara siffror baserat på en tideräkning som man i efterhand kommit på inte riktigt stämmer. Det kanske är just därför jag inte förstår folk som väljer sådana dagar, just för att de baseras på en inkorrekt grund. Numerologi har jag ju annars stor förståelse för, jag är trots allt matematiker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar