Innan helgen så kände både Johan och jag oss lite sega så vi köpte hem varsin chokladkaka, med det hårda kravet att man inte skulle få nalla från den andra när ens egna var slut. Johans chokladkaka försvann i stort sett omedelbart "den kan ju få skinn på sig". Jag har däremot haft de sista tre raderna orörda sedan i fredags. Det här fascinerar Johan, han har svårt att förstå hur jag kan röra mig hemma, hämta saker ur kylskåpet, hela tiden medveten om att det finns choklad där - men inte äta av den!
Faktum är att Johan pillar på min choklad oftare än vad jag gör, för att kontrollera hur mycket det finns kvar. Det här gör det förstås ännu roligare för mig att bara låta bli chokladen. Jag har ingen riktig söttand så jag kan utan vidare avstå från godis och choklad (fick höra en berättelse för ett tag sedan där det tydligt definierades att choklad inte ingår i gruppen godis). Att Johan dessutom får sockerfnatt då och då, men vet att han inte får röra min choklad roar mig ännu mer. Jag är sugen att på pin kiv bara låta chokladen ligga några veckor, bara för att bevisa det "omöjliga" för Johan - bara för att man har choklad hemma så måste man inte drabbas av chokladråttor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar