Har med närmast militärisk disciplin fått Johan att ta fram adresser till sin del av släkt och vänner han vill skicka "så-här-såg-vi-ut-när-vi-gifte-oss-och-du/ni-inte-var-med"-kort. Själv har jag då förstås klippt och limmat varenda kort själv och gjort i ordning alla adressetiketter. Och stått som en hök bakom Johan i affären så han skulle komma ihåg att köpa frimärken. Häromdagen fick jag också beordra Johan att skriva under varenda kort.
Det visade sig att desto finare kuvert man köper, desto sämre är limmet men nu är alla kuvert med äckligt lim igenslickade, adresserade och frankerade! Nu ska vi se om det tar lika många dagar att få iväg dem till brevlådan som det gått att komma till skott att göra klart dem.
Nu till nästa stora jobb, att skicka in bröllopsannons till tidningarna, men det skapade nya problem, för Johans hjärna blir nollställd när man ber honom om en vettig formulering.. På vissa punkter är vi faktiskt ett väldigt stereotypiskt par.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar