Jag och min gamla lila Crescent City Cross har varit med om en hel del tillsammans. Jag fick den på högstadiet, pappa och jag var och köpte den i Mörby Centrum och jag cyklade sedan hem den därifrån - utan hjälm.. För det hade vi förstås glömt att ta med trots att planen verkligen var att hitta mig en ny cykel.
På den cykeln så upptäckte jag cykla i Stockholms rusningstrafik, den åkte tåg upp till Luleå och jag hämtade ut den samma dag som det var nolleuppdragen. Den har tagit mig genom många underlag och i alla möjliga väder. När jag bröt armen och inte orkade gräva fram den ur snödrivan så frös den fast vilket slutade med spruckna däck så bara att köpa nya fram emot våren.
Den föll offer för meningslöst våld utanför Porsögården så jag fick byta ut hela vevpartiet (jävla grannar och deras onda polare, hur i helvete "råkar" en cykel bli bortsliten från att ha varit fastkedjad i farsturäcket och hur "råkar" man hoppa på den så den blir böjd och sedan av "misstag" parkera den upp och när på trappan till huset mitt emot?), det tog polisen hela tre dagar att lägga ner min anmälan. Inga vittnen = inget fall.
Vi har varit med om en hel del, jag och min lilla lila cykel. Men så förra sommaren så började växlarna haka upp sig. Luleå är backigt så växlar är trevligt. Det blev ett besök till Cykelpiraten igen men nej, de hittade inget fel på växlarna och drog slutsatsen att enda lösningen var att byta ut alltihopa. Det är inte den mest ekonomiska saken att göra på en cykel som redan har lite sned ram (att av "misstag" hoppa på en liggande cykel kan leda till lite snedhet), faktum var att det skulle kostat ungefär 2/3-delars ny cykel.
Så det var precis vad jag gjorde i slutet av sommaren, köpte ny cykel, prutade ned lite på vad de ville ha (sådär som man kan göra i slutet av säsongen). Sedan blev min gamla cykel ändå stående i förrådet, Johan hade ännu inte fått upp sin så han använde den lite då och då. Så länge man inte växlar så är det en helt okej cykel.
Det var just det där sistnämnda som fick mig att vilja sälja den, det kommer massor med studenter hit till Luleå, ofta långt ifrån. De vill ha något som rullar, men vill inte lägga stora pengar på det. Så jag skrev en lapp som Johan satte upp på universitet i förmiddags. Kl. 17.15 hade cykeln hamnat i tysk ägo. Johan var lite imponerad faktiskt, han hade inte trott att man kunde sälja en cykel på bara en dag. Men det här är Luleå, cyklar har högt andrahandsvärde här.
Hade inte växlarna lagt av så hade jag och min cykel nog hängt ihop i ett par år till, jag gillade verkligen den cykeln, framför allt de bredare däcken som klarade lite grövre terräng. Min nya cykel är det förstås inget fel på heller, vi har bara inte byggt historia än. Den gamla var med mig i över 15 år, det är svårslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar