Hemresan

Det hände minsann en hel del där med. Först kom vi förstås iväg avsevärt senare än planerat, det tog lite tid att klura ut hur alla Johans saker bäst skulle rymmas i bilen. Men men, sent omsider så rullade vi faktiskt ut på vägarna.

Redan strax efter Gamleby kom en ambulans farande bakom oss men den skulle in på en annan väg så den såg vi inte av något mer, sedan var resan tämligen ospännande ett bra tag. Johan velade lite om det bästa vägvalet skulle vara från Katrineholm, då vi skulle stanna till och äta hos Erik så blev det i alla fall via 55:an över Flen-Malmköping-Strängnäs, vilket borde bli både snabbare, smidigare och närmast. Trodde vi ja!

Då vi var ganska tungt lastade så tog vi det lugnt i trafiken, låg i underkant av hastighetsangivelserna. Alla vana bilförare i Sverige vet att så kör inte majoriteten av svenska folket och hålla avstånd existerar inte överhuvudtaget. Så det låg några bilar strax bakom oss när helt plötsligt från ingenstans kom en vit bil farande bakom oss och gjorde en totalt vansinnig omkörning där han kastade sig in framför oss bara sekunder innan det kom en mötande lastbil (som också den hade en bil i baken). Sedan bara drog bilen iväg i vansinnig hastighet (helt obrydd om fartkamerorna på vägsträckan). Vi hann knappt reagera på vad som hände och undrade lite vad det där skulle leda till.

En knapp mil senare (precis vid välkommen till Malmköpingskylten) kommer vi över krönet och ser längre fram att det har smällt, mycket riktigt har den vita bilen drämt rakt in i en stillastående bil som skulle göra vänstersväng vilket knuffade in den i andra körfältet där förstås en bil kom från andra hållet. En bil innan oss hade kommit fram till platsen och stannat. Vad annars kunde man göra? De krockade bilarna fullständigt blockerade körbanan i båda riktningarna. Tydligen så hade föraren och en till från den vita bilen stuckit direkt - sa i alla fall den tredje personen från bilen som var märkbart påverkad.

Mirakulöst nog verkade ingen vara allvarligt skadad utan tanten i andra körriktningen var mest bara väldigt chockad. Nu visade det sig snart att flera av bilarna bakom oss hade ringt polisen redan vid den vansinniga omkörningen med nästan-krocken-med-lastbilen (som jag fortfarande helst inte vill tänka på hur det kunde ha slutat för vår del om marginalerna varit annorlunda). Nu tog saker sin goda lilla tid i alla fall, det skulle dröja över 20 minuter innan Assistanskåren dök upp, ytterligare 10 minuter tills polisen (från Katrineholm) anländer och sent, sent omsider dyker så faktiskt Räddningstjänsten upp. Någon ambulans såg vi inte skymten av men enligt Eskilstuna-kuriren så kom det en senare. Men då hade vi fått klartecken från polisen att fara vidare.

Middagen hos Erik och Helena kan man lugnt säga blev lite försenad. Vår hemresa blev ytterligare försenad.

Rolig kuriosa från resan. Strax innan vi svängde av 55:an så körde vi om en cyklist med en mycket synlig och flashig ljusanordning baktill, tungt packad var han med sidoväskor och ryggsäck. Långt senare, när vi har ätit middag, snackat lite skit, fått kaffe och te, fått med oss en dataskärm i den redan överlastade bilen, hunnit tanka, tagit ut pengar, svurit över mörkret, regnet, den dåliga sikten och det sliriga underlaget, då är vi åter på 55:an mot Uppsala och ser i regnet en flashig ljusanordning, det är förstås samma cyklist! Vi hoppades han hade rastningsplaner i Uppsala, det såg blött och kallt ut och klockan var rätt mycket.

Annars så körde Johan pinsamt stor del av resan (och jag sov skrämmande mycket utan att egentligen känna mig utvilad), Johans motivering till att inte väcka mig var att jag skulle ju till jobbet idag. Efter att ha haft lite väl mycket stopptid i början så blev det bara kortare stopp längre fram, mest där vi kunde hitta nattöppna mackar så vi kunde ladda batterierna lite mer. Uppenbarligen serverar de någon slags superkaffe på Statoil i Sundsvall för när Johan körde ut därifrån så sa jag till honom att väcka mig vid Härnösand så kunde jag köra lite. Jag vaknar av att han svänger in på Statoil i Ö-vik! Jag har missat hela Höga kusten och alltihopa! Mitt när det var morgonljust och superfint!

Fördelen med att vi blev så pass försenade i början var att det var knappt någon trafik på natten, vilket var ganska trevligt. Nackdelen med hur vi blev försenade var att vi utvecklade en viss förkärlek för stopp som låg på höger sida, vi ville inte göra onödiga vänstersvängar. Det visade sig vara lite begränsande. Jag har blivit varnad för vad som kan hända vid vänstersväng ända sedan körskolan, men det är inte samma sak som att faktiskt ha sett en olycksplats där en bil blev påkörd just vid vänstersväng.

Hem kom vi i alla fall, även om de sista milen var lite extra sega (mera superkaffe från Statoil!). Packa ur det viktigaste ur bilen, duscha, äta lite och så spurta iväg till jobbet. Där väntade förstås alldeles för många saker som behövde fixas omedelbart - och krävde att köra bil! Bläää! Fel dag.

Väl hemma igen rundades kvällen av med pizza på balkongen med vår post- och blomstervakt. Bilen har vi också lyckats packa ur, för att det inte ska kännas så himla superstökigt så är det mesta undangömt i klädkammaren. Tillfällig nödlösning men tja, det ser inte värre ut än innan i alla fall. Nya kylväskan höll rätt bra med (de säljer nu gröna av samma modell på vår ICA men de kostar 10 kr mer än vi betalade för vår gråa) så våra mumsigheter mår bara bra.

Nu väntar att få sova i egna sängen igen! Och imorgon ska vi unna oss lite ledigt och först på söndag återuppta uppackning och städning.

"Semestern" är officiellt slut - och jag är fullständigt utmattad!