Vinbärssäng

Nu kan jag glädja mina syskon med informationen att Holbäckshult fått en ny säng! En mycket gammal trotjänare har bytts ut mot en bättre begagnad Jysk-säng där bäddmadrassen faktiskt är anpassad efter sängen. 

Det är alltså Johans gamla säng som numera flyttat in och den äldre sängen har flyttat ut. Den har blivit vinbärssäng! Efter att fjäderbotten tagits bort så placerade mamma och pappa den i vinbärsbusken där den nu står som stöd kring buskarna.

Johan och jag har idag således lånat släp och burit lite säng. Då projektet flytta säng drog ut på tiden, mestadels för att projekt låna släp drog ut på tiden. Det är faktiskt lite oartigt att passera släktingar utan att stanna och prata en stund. Jag fick även med mig en hel bunt mera hundhår från Vilma (som är en schäfer som faktiskt tror att nya människor är där för att leka med henne och alltså inte behöver ätas upp).

När vi så slutligen fått med oss sängen och bäddat in den i presenning (minst en regnskur per dag under hela "semestern") och tagit oss hela vägen till Nyserum så satt det ett hinder mitt på vägen. Bilen framför bara väjde runt men den hade ju inget släp att tänka på. Så Johan bromsar in i hopp om att den några månader gamla katten på vägen ska flytta på sig. Vi möts av en trött blick och katten lägger sig ned - mitt på vägen.

Så jag hoppar ur bilen och lyfter sonika katten av vägen och sätter ner den innanför staketet och går sedan tillbaka mot bilen. Katten kryper trött tillbaka ut på vägen.. Så jag går fram till katten ännu en gång och försöker fånga in den på nytt. Då den kryper lite åt andra sidan vägen så puttar jag istället in den i höet i den öppna lagårn. Katten kryper genast mot dörren och vägen - förstås! Men stannar så slutligen upp och vi vågar köra förbi. På tillbakavägen krypkörde vi förbi så vi skulle se ifall det återigen skulle sitta en katt på vägen.

Efter sängbärandet i Holbäckshult så bjöds det på potatis, isterband och sill. Jag åt förstås inte sill (jag har smakat, jag tycker inte om!) men var nyfiken på isterband som jag faktiskt aldrig ätit. Johan som under flera år spelade med Isterbandet har förstås ätit ett och annat isterband genom åren. Tja, det var en grynig, lite syrlig korv. Ingen direkt wow-upplevelse men en erfarenhet rikare.