Min defekta kropp..

Ibland drar man några nitlotter i livet. 

Jag har dålig emalj och därmed inte de bästa tänderna (nu lyfte ändå min tandläkare fram mig som ett positivt exempel hur god hemmatandvård har bättrat på min tandhälsa massor och den senaste lagningen var för att ersätta en tappad fyllning - inga nya hål här inte).

Jag har stukat fötterna fler gånger än jag kan räkna till och när andra kan springa 5-dagars helt otränade får jag ge upp halvvägs för hälseneinflammation. Mina knän kommer och går, turligt nog har jag inte haft ett trapp- och cyklingsförbud sedan jag flyttade från Porsögården (man kan överleva sånt när man bor på bottenvåningen).

Mina axlar och min nacke har en tendens att bli överansträngda och inflammerade, min senaste sjukgymnast var snäll nog att förklara att det kommer jag aldrig slippa undan då det beror på tyngden av min byst.. Yey me!

Jag får blåmärken bara man petar på mig, det har hänt åtskilliga gånger att folk trott att jag blivit misshandlad då mina armar har varit helt täckta av märken. Orienteringen i måndags resulterade i ett nytt tjusigt på högra benet efter att jag halkade på en sten bara för att ramla in i en annan.. Jag lovar, orientering är fullständigt ofarligt! Okej.. inte alls..

I perioder värker mina fingrar på vänsterhanden, jag vet.. begynnande förslitningsskada, jag har en träningsmackapär för händerna som jag borde använda oftare.

När jag flyttade till Luleå och tränade utomhus i kylan så utvecklade jag i rask takt först ansträngningsastma och sedan började benhinnorna bråka i det kalla vädret. Så numer är utomhusträningen på vintern i det närmaste nedlagd och jag springer inte på hårda underlag om det går att undvika.

Sedan har vi mitt defekta huvud.. ont ont ont och massa piller. Som ingen vet hur man botar.

Men jag har en fiffig liten sak på pluskontot! Hur försoffad jag än har blivit och sedan återupptar träning igen så får jag inte träningsvärk. Jag kan vara helt död direkt efter ett träningspass men nästa dag finns inte mer än lite allmän trötthet kvar i kroppen. Så även om Sara körde rejält slut på mig igår när jag var på hennes Body step-pass så mår jag rätt så bra idag.

Det finns dock ett litet undantag.. en muskelgrupp som aldrig riktigt slipper undan träningsvärken.. min stackars lilla (stora?) mage..

Det här är i alla fall veckan jag undersöker möjliga träningsupplägg för jag har bestämt mig för att komma i form igen. Jag har ett träningsmål, i juli 2013 är det jag som kommer till start på 5-dagars i Boden! Jag anmälde mig för fem dagar sedan!