Årets (eh.. de senaste årens..) tävlingsdebut!

Bilen ger mig huvudvärk och avgjorde definitivt att det inte blev tävlingar i helgen - för hur skulle jag ta mig dit? Men men, efter lite strul fram och tillbaka så lyckades jag anmäla mig till Nationaldagssprinten som OK Renen arrangerade borta på Mjölkuddsberget. Vädret gick från att ha lovat moln, till att vara dugg när vi cyklade hemifrån och slutligen landa på hällregn! Men det kunde varit värre, det kunde ju varit kallt!

Johan som inte behövde jobba för det är helgdag hade tidigt insett att det egentligen inte handlade om ifall han ville följa med som support eller ej utan man finner sig vackert i att följa med! Så Johans livsdebut som orienteringssupporter blev minst sagt blöt.. Men han följde ändå snällt med de 650 metrarna till start, bar min väska tillbaka till målet, muntrade upp sig med kaffe och bulle från markan och stod exemplariskt precis vid målstämpeln när den dränkta katten till fru behagade dyka upp.

Min träningsuppladdning inför denna första orienteringstävling på ett bra tag gick från njae till "nu regnar det igen, jag har ingen lust att gå ut", men efter dubbla skobyten (det blöta fick mig att fundera på OL-skorna då jag visste att det skulle vara en hel del i skog men min otränade häl som klagar till och från fick mig att efter promenaden till starten byta tillbaka till löparskorna som ju är mer avlastande) så var det så dax!

Den mycket blöta starten kompenserades av väldigt hjälpsamma funktionärer som såg till att man fick sin kontrolldefinition ordentligt på plats i fickan och det var lite slit och riv för att lyckas separera så man bara fick med sig en karta ut på banan.

Men iväg kom jag och redan vid de allra första typiska sprintkontrollerna så var jag lagom mör - och ikappsprungen! Trean var den enda kontrollen jag egentligen saknade mina metalldobbar för den stenhällen ovanför branten var minst sagt obehaglig. Annars var jag rätt så nöjd med mitt skoval.

Efter att ha tagit femman och passerat under vägen så var det dax för lite "riktig" orientering, strecktiderna visade att här gjorde jag klart bäst ifrån mig och jag lyckades också hålla jämna steg med tjejen som sprungit ikapp mig. Nian var lite lurig men jag höll huvudet kallt och lät mig inte störas av att andra löpare sprang fram och tillbaka i jakt på den lilla branten i knähöjd som gömde sig bakom en buske och som jag trillade rakt på. Ska bli spännande om jag kan hitta igen den kontrollen när den inte längre är utmärkt. Tanken är att jag och Johan ska gå runt banan någon dag så han får orienteringsträna lite.

Tian var tydligen den kontrollen som verkar varit svår för många, jag tyckte den var rätt öppen och uppenbar och framför allt syntes tydligt men men, kom man snett så kan den ju varit i det närmaste osynlig. Det var i alla fall den sträckan jag gjorde bäst ifrån mig sett till de andra löparnas prestationer. Till elvan drog jag snedare än planerat, min utgångstanke var att följa höjdkurvan bättre så jag skulle slippa den där uppförsbacken men så kan det gå ibland. Resterande kontroller var överlag rätt så lättlöpta så där drog alla ifrån mig igen. Dock var det tydligen en del löpare i olika klasser som missade sista(!) kontrollen och sprang direkt på målstämplingen, okej att det stod lite bilar där men ändå! Så slarvig får man ju inte vara!

Kartan!

På det hela taget så är jag nöjd med dagens insats, jag känner mig allmänt som en otränad soffpotatis men lyckades ändå prestera en acceptabel tid i ett kuperat område. Jag slog ju t o m en kille i H16 som vi hade samma bana som, även om strecktiderna avslöjade att han tokbommat en kontroll och jag bara var allmänt långsam så räknas det ändå!

Det var kul att komma igång igen även om jag kände mig döende lite väl ofta. Förutom lite stela ben så är det inga värkande kroppsdelar i nuläget så kroppen verkar ha överlevt. Efter cykelturen hem och avskalning av genomvåta saker som fyllde upp hela torkskåpet så fixade Johan lite snabblunch innan vi tog plats i badkaret för ett mysigt nationaldagsbad!

Min scanner är ju för övrigt kaputt även den så Johan fick i uppdrag att scanna in kartan åt mig.

"-Jag vill ha min karta scannad!"

"-Okej, vill du ha det gjort idag?"

"-Vadå idag? Jag vill ha det gjort NU!"

Jag glömde för en liten stund bort att det inte är självklart för en icke-orienterare att man vill göra vägval och skriva om sina äventyr samma dag som man sprungit..

Överlevde Johan sin första orienteringstävling? Jodå, det verkade inte ha gått någon större nöd på honom i regnet på målområdet och han hade ju fått sig kaffe och bulle!

Regnet fortsätter att envisas med att dominera denna dag så var ska jag egentligen hänga upp min överdimensionerade Sverige-flagga som jag sytt med syftet att monstruöst överdrivet flagga från balkongen på nationaldagen?? Mutter mutter!