Ojoj, 600 inlägg som handlat om.. eh.. tja.. mycket tvätt vet jag.. mycket saker Johan gjort.. förstås en hel del om mig!
Jag har också skrivit om sorgliga saker, såsom den krukväxtdöd som verkar ligga över den här lägenheten och det stör mig något fruktansvärt! Jag som aldrig fick ha husdjur som liten och nu intensivt väntar på att Johan går med på att flytta till hus på landet så jag får utrymme nog för all min skock av djur jag vill omge mig med har istället knutit nära band med just växter. Jag pratar, skäller och försöker muta dem. Eländena dör i alla fall, trots att jag studerar deras önskemål, släpar de från rum till rum för att hitta det optimala väderstrecket. Planterar om, gör upp vattningsscheman.
Men ibland så blir man överraskad! Badrummet är det rum jag köper billiga krukväxter till då jag utgår ifrån att de ska dö på grund av bristen på solljus. Ändå insisterar jag på att ha växter där inne för det behövs för mitt tema att badrummet ska kännas som om man befinner sig i en liten mysig skogstjärn när man badar. Det är inte för inte som det finns en tavla över Keppel Falls, Taggerty River, Marysville, Australia där inne. Eller en Tasmanian Devil med unge på badrumsdörren och att duschdraperiet är lövmönstrat. Så en bladig växt var alltså ett måste. Och några stycken har det blivit genom åren, även om jag har valt sådana som trivs med lite ljus så förr eller senare har det blivit för lite.
Den senaste är en Zamiakalla, en garderobsblomma. Jag hade en sedan tidigare i sovrummet som alltid mått lite tveksamt men ändå håller ut så min förhoppning om överlevnad i badrummet var marginell. Fast det är klart, under växtperioden vill den stå fuktigt.. Och tänka sig! För några veckor sedan gjorde jag en mycket glad upptäckt! Skott!!! Växten som står under sämst förhållanden av alla krukväxter i lägenheten skjuter upp vackert ljusgröna skott!
För övrigt är det idag sex år sedan jag fick nyckel i handen till den här lägenheten och inledde operation snabbflyttning då jag hade sex dagar på mig innan det var dax att fara söderöver för lillkusinens student. Vart har tiden tagit vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar