När allt slocknar samtidigt..

Den här helgen har gått i ljusets tecken. Till att börja med så tog vi itu med ett av Johans stora irritationsmoment, nämligen utebelysningen. Ända sedan jag flyttade in i den här lägenheten så har lampan med husnumret varit trasig, jag har inte riktigt orkat bry mig, det finns ändå en gatlykta i närheten så direkt mörkt vid dörren är det aldrig.

Men Johan delar ut tidningarna nu och tycker överlag det ser mer inbjudande ut med ytterbelysning så i fredags köpte vi en LED-lampa som han tänkte skulle göra sig bra. Låg energiförbrukning och att ljuset är lite kallt gör detsamma.

Väl hemma försökte jag bängla bort lampkupan, den var ungefär lika enkel som min gamla lamppuck i PG-badrummet. Det ska gå enkelt med en plattmejsel men man får ta i och i slutändan så flyger den ändå all världens väg. Den studsade förstås iväg, slog i marken och sprack i hörnet. Men en diskning och tejpning senare så var den som ny igen (så ny som urgammal plast kan bli). Nu till den skojiga överraskningen! Det var ju inte en vanlig lampa där i utan förstås ett speciallysrör!

Så på lördagen trugade Johan att vi skulle ner på stan igen för han ville så gärna få ordning på den där lampan. Tillbaka till vår favoritaffär Clas Ohlson som inte hade så speciella grejer. Istället blev det att springa in på Elkedjan strax innan stängning. Johan och jag körde de olika metoderna, Johan tog den manliga leta själv, jag tog den kvinnliga haffa en expedit och bli klar på en gång.

Till slut så, ytterbelysning på plats! Johan är nöjd! Förutom med var LED-lampan ska ta vägen, Johan prövade att sätta den i min orangea design-lampa som står i arbetsrummet och lyser för jämnan. Bra och energisparande, men huga så kallt ljuset blev. Man ska inte dumsnåla med LED-lampar, då får man sketna dioder med vitblåaktigt ljust istället för varmt och mysigt ljus.

Sedan idag så la taklampan i badrummet av, den har jag bara bytt en gång tidigare och då tog det mig 8 månader att faktiskt komma hela vägen till att få loss den för att byta glödlampan. Den sitter verkligen hopplöst! Någon tidigare hyresgäst har målat i badrummet och då målat ner på lampan så det kommit in färg i gängorna, gängorna som dessutom suttit sedan urminnes tider (även kallat tidigt 70-tal). Jag tänkte inte på att upplysa Johan om exakt hur bråkig den lampan är, i och med att ytterlampans kåpa nyligen flygit all världens väg så trodde jag han var på det klara med att det här kan bli jobbigt.

Efter att jag gjort ett försök med lampan så är Johan tillbaka på pallen och sliter, först sitter den stenhårt för att sedan plötsligt bara lossa och då slinter den ur Johans händer och gör ett fritt fall på 2,40 m rakt på mina tår från vilka den studsar (elastisk stöt) upp ca 30 cm innan den landar bredvid badkaret och går i tusen bitar. Mitt försök att fånga lampan kan man lätt säga totalmisslyckades.

Jag svär men haltar ändå ner i hallen för att hämta ett par skor till Johan som står fast uppe på en pall omgiven av glassplitter. Sedan slår jag mig ner på köksgolvet med blöt handduk och isbitar för att desperat försöka få det att sluta göra så förbannat ont!

Johans första kommentar var väl lite av det okänsligare slaget: "Men varför flyttade du inte på dig?" Kanske något överskattande av mina reflexer.. Sedan satte det dåliga samvetet in istället och Johan ägnade resten av dagen åt att försöka pyssla om mig och vara mig till lags. Han blev nästan irriterad när jag haltade iväg för att göra saker för hur ont det än gjorde i mina tår så gjorde det tydligen ondare i Johan att se mig halta..

Jag skulle förstås till jobbet med så det blev bara att trycka i sig lite värktabletter, ta på sig sandaler och bita ihop! Johan körde mig till jobbet (usch vad vi börjar vänja oss vid att ha bil..) och jag var väldigt glad över hissen.. 7:e våningen är många trappor. Väl på jobbet så tilltog smärtan och pulserandet så jag vågade mig på att ta av strumpan igen. Ouch.. det var inte en vacker syn så jag tog och ringde jourhavande sjuksköterska för att få bekräftat vad jag redan misstänkte. Det är trots allt tår! Så länge de är korrekt lokaliserade och går att röra (om än hjälpligt) så finns det ingen poäng att söka vård, man kan utan vidare avvakta några dagar. Ont gör det i vilket fall som helst.. Riktigt j***a ont! Mina fötter är inte direkt vackra i vanliga fall (och är sedan länge i akut behov av omvårdnad, det här gjorde inte saken bättre.

Väl hemma igen efter jobbet (Johan hämtade mig förstås) så tyckte jag att var ovanligt mörkt i vardagsrummet. Även där hade lampor slocknat, två av tre som sitter i taklampan. Även den är krånglig att byta men här är det i alla fall bra gängor. Jag dirigerade Johan från golvet och stod nedanför och var hantlangare. En välbehövlig diskning blev det med, massa döda små flugor har smugit sig in där uppe.

När Johan sedan gick in sovrummet (han drabbades av nattsläggan, min Johan är en Skalman, helt styrd av mat- och sovklocka!) och tände min lilla röda nattlampa och den klickade till så satte han nästan i halsen. Nog med trasiga lampor för en dag!

Imorgon felanmäler vi badrumslampan, den var kass från innan jag flyttade in, det där tänker vi då inte ersätta! Eller som Johan sa: "Hade det här varit USA så skulle vi stämt hyresvärden för sveda och värk.." Det minsta de kan göra är fixa en ny och säker badrumslampa. Johan testade för övrigt LED-lampan i badrummet med, på min inrådan: "Så det dröjer tills vi måste byta den igen." Skenet var fruktansvärt kallt och obehagligt, det kändes som en dåligt upplyst sjukhuskorridor. Vad ska vi göra med den där dumma LED-lampan egentligen?

Jag kan inte sova.. mina tår gör ont..