Idag tog det fart minsann, jag bara ville inte av någon anledning vakna idag, kroppen bara sa emot! Men se det höll ju inte.. Inte om man har sitt namn och telefonnummer utskrivet på några tusen brev som damp ner i massa studenters brevlådor idag. Jobbtelefonen har gått varm hela dagen, jag har pratat med åtskilliga studenter, mammor, pappor, syskon, respektiven som haft frågor om breven. Det har varit många olika humör i farten, en del som tycker informationen varit bra, andra som tycker den är dålig. Många samtal har det blivit.
Jag som skulle sitta och plugga idag.. jag har inte ens fått fram böckerna, telefonen är ju aldrig tyst mer än några minuter i taget. Till råga på allt så var det just idag hantverkarna bestämde sig för att dyka upp. Rörmokaren ringde faktiskt på min privata mobil samtidigt som jobbtelefonen tjoade till igen. Jag fick teckna till Johan (som var hemma mellan jobb/skola just då) att svara åt mig.
Hantverkaren som skulle fixa badrumslampan kom först med ny lampkupa i ena handen och stege i den andra. Klampade rakt in i badrummet (skorna på...), tittade på lampsockeln och konstaterade: "Men det där går ju inte!" Det var som jag tyckte, gängorna och hela sockeln är bara kass! Det var ju därför lampkupan fastnade och slant och alltihopa. Han stack iväg igen för att hämta en ny sockel.
Under tiden som han var borta hann då rörmokaren dyka upp istället, och började riva och dona med våra kranar. Både i badrummet och i köket så har det läckt om kranarna. Nu har vi fått nya packningar och det problemet är ur världen. Innan han var klar så kom då förstås den andra hantverkaren tillbaka och började fixa på nytt inne i badrummet. Samtidigt fortsatte min telefon att ringa stup i kvarten. Även Johan fick samtal från jobbet. Så vid ett tillfälle var det en hantverkare i köket, en hantverkare i badrummet, Johan pratade i telefon i arbetsrummet, jag pratade i telefon i vardagsrummet.
Nu är allt fixat i alla fall! Inga läckande kranar, ny lampa i badrummet (som vi förhoppningsvis inte behöver riskera liv och lem (eller mina tår för den delen) för att byta glödlampa i. Min jobbtelefon slutar inte ringa dock.. jag som inte ens hade laddaren med hem, tur att Johan har samma märke på sin mobil så jag kunde få lite mat i telefonen.
Får se hur länge till folk orkar ringa.. det var länge sedan jag pratade så här mycket i telefon på en och samma dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar