..så prövade jag för två år sedan skidorientering och det är hur kul som helst! Orienteringsmomentet i sig är inte den verkliga utmaningen men vägvalen kan bli riktigt avgörande och det är inte alltid helt enkelt att manövrera sig själv på skidor på smala skoterspår.
Min skidförmåga är inte riktigt vad den varit och som skidorienterare så kör man egentligen en variant av skate. Så när mamma erbjöd sig att ge oss skate-skidor i julklapp så tackar man och tar emot, det är något lättare att ta sig runt nu än på sina gamla klassiska skidor.
Men att ta sig fram både uppåt och neråt där det kan vara smalt och svänga snabbt är inte det lättaste och när temperaturen hoppar upp och ner och det fryser på och vissa områden förvandlas till rena isgator så är det nästan så man undrar vad i hela friden man håller på med?
Bit för bit så försöker jag träna upp mina förmågor för att bli bättre, man är aldrig för gammal för att pröva något nytt! Närmast borde jag jobba mer på hur man gör säkra stopp på glansis. För den där lilla vägen var verkligen glashal.. och helt plötsligt började den gå utför.. och det gick bara fortare.. och där susade jag förbi skoterspåret jag skulle in på. Så jag försökte bromsa upp mig genom att köra in mot kanten och den gigantiskt upplogade snövallen. Den bestod också av kompakt is. Jag fick visserligen stopp på mig själv men det blev mer av en krasch än en säker inbromsning.. Alltså inte den bästa stoppmetoden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar