Den här veckan knäckte Emma en gång för alla koden till effektiv ålning. Tidigare har hennes förflyttningar varit en kombination av lyckoträffar och rullningar i önskad riktning. Men nu har hon kommit på precis hur man kan kombinera fötter, knän, armbågar och händer för exakt målinriktad rörelse. Att hålla något i handen är inte heller ett hinder.
Så nu är det slut på att lägga ner Emma på golvet och veta att hon kommer ligga kvar på ungefär samma plats. Inte heller hennes leksaker ligger kvar ungefär där hon är utan kan nu sticka iväg på rätt långväga äventyr. Inte bara leksaker förstås.. utan allt som hon gillar att plocka med. Som mina tofflor, mina rosa crocs som tydligen slår vilken bitleksak som helst och som jag numera aldrig riktigt vet var jag har.
Något annat Emma fått smak för är kablar. Vad praktiskt då att moderna hem sällan har ett kluster av kablar precis överallt eller hur? Hon attackerar med enorm snabbhet laddningskablarna till våra datorer och TV-kablarna är tydligen extra intressanta. Inte släpper hon taget heller när man försöker stoppa henne. Häromdagen lyfte hon med sig gåvagnen när Johan skulle flytta på henne. Det har blivit många lirkningar för att få henne att ge upp kablarna och så snart man satt ner henne så ålar hon ju tillbaka mot målet igen.
Så nu är frågan, försöka göra hemmet mer Emma-säkert eller skaffa en lekhage? Släppa vår utforskare lös funkar ju bara när någon av oss är i närheten och kan hålla ögonen på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar