Silva League

Säkerligen något absolut alla kände till men jag säger det ändå.. under helgen som gick så var det de tre sista deltävlingarna i Silva League med den avslutande finalen i söndags. Som medlem i arrangörsklubb så har Johan och jag förstås varit delaktiga och arbetat både inför och under tävlingsdagarna.

Jag har under våren fixat med lite marknadsföring och presskontakt för att slutligen under själva tävlingsdagarna jobba i Markan. Marknadsföringen var rolig då jag fick utnyttja mina tidigare jobberfarenheter och göra saker jag vet att jag är bra på. Markan är en klassiker och faktiskt är det redan tredje gången under vår korta tid som medlemmar i OK Renen som jag jobbat där. Johan hade istället blivit indragen i sekretariatet där han fick hoppa runt mellan olika uppgifter.

På fredagen var det sprint nere på stan och sörlänningarna fick känna på en inledande stadsbana som sedan efter varvning hade några kluriga skogskontroller ute på Gültzaudden. Luleå visade upp sig från sin bästa sida med strålande sol och så förstås tillhörande massiv vind.. vi var ju trots allt nere vid älven. Av någon intressant anledning så råkade ansvaret för att det alltid fanns kaffe falla på mig. Kan ni tänka er att det inte ens är sju år sedan jag gjorde kaffe för första gången? Innan Johan lät jag inte ens kaffe komma över tröskeln till mitt hem utan det var en av mina första välkomnande gester gentemot honom att jag köpte hem kaffepulver.

Varvningskontroll sprint.

Under lördagen och söndagen flyttade tävlingen ut till Bälingeberget. Där möttes vi av ett klassiskt målområde på en åker! Komplett med små fina minibroar utlagda över dikena som löpte i raka rader över fältet, Bajamajor vid skogsbrynet och utomhusdusch! Precis som det ska vara på orientering. Jag har fått uppleva alldeles för många arenor på grus sedan min återkomst till orienteringen. På söndagen skulle jag påminnas om nackdelen av gräsfält..

Efter lite trixande hade jag och Johan löst det så våra arbetspass började ungefär samtidigt så Johan fick möjlighet att sova en stund innan vi åkte ut. Regnmolnen hotade till och från och det kom också en regnskur på förmiddagen för att senare klarna upp och först när alla tävlande gett sig av hemåt så kom regnet tillbaka. Jag fick slita hårt i Markan! Bälingeberget bjöd på utmanande orientering och det var många som sökte sig till Markan efter en liten gottebit som tröst. Vi sålde helt slut på godis och framemot eftermiddagen blev det snabbt magert även på läsk- och bullsidan. Jag tjyvlyssnade förstås lite på diskussionerna hos löparna och de flesta verkade ändå gilla banorna, trots att de missat så uppskattades den kluriga orienteringen. På kändisspansidan så sålde jag sallad till Jesper Lysell. Annars hann jag inte se speciellt mycket av tävlingen under lördagen just för att vi hade så fullt upp inne i Markan.

Målområdet innan tävlingen riktigt var igång - sedan blev det fullt upp att jobba istället!

När Johan och jag tagit oss hem på sen eftermiddag och satt och åt så ringde min telefon och det visade sig att det inte var meningen att jag skulle stå uppskriven på arbetspass alla tre dagarna och därmed fick jag frisedel på söndagen då det ändå skulle vara mycket folk i Markan. Så vad gör man med en ledig dag samtidigt som det pågår en stor orienteringstävlingen i närheten?

Efter att en hel natt av regn blött upp skogen rejält så tittade ändå solen fram igen och jag bestämde mig för att använda min fridag på bästa vis. Så jag anmälde mig till en Öppen Motion-bana och gav mig sedan ut på klättring på Bälingeberget. Planen var att starta så pass tidigt så jag skulle hinna tillbaka innan seniorklassen skulle avgöras.

Att jag är fortsatt gående visade sig dock inte vara mitt största bekymmer, överlag var det inga problem att ta sig fram uppe på berget. Fast jag halkade till vid något tillfälle, fick knyta åt skorna extra för att minska risken för stukning och jag trampade faktiskt ner i en grop med - men i promenadtempo så är skaderisken inte så stor. Problemet blev istället att jag slarvade med kartläsningen uppe på berget och därmed kom jag snett och missade andra kontrollen. Jag hade en god plan men det blev inte riktigt som jag tänkt mig och när jag läste in mig så visste jag att risken fanns att jag utgick från fel sten - vilket jag också gjorde. Därefter redde det sig dock ut sig och jag tog kontrollen utan problem. Förutom att jag senare höll på att göra en dunderblunder och ta in på fel stig då jag inte vridit klart kartan så gick det helt okej. Var lite tungt till sista kontrollen dock då man skulle följa en stig som löpte tvärs över ett kärr och vid det här laget så var jag minst sagt bland de sista från icke-eliten att passera och det var rejält söndertrampat. Eliten hade en egen sista kontroll.

Lagom till att jag stämplar vid sista kontrollen så hör jag speakern säga att Tove Alexandersson är vid sista kontrollen så visst fick jag se målgången - på riktigt nära håll! Hon passerade mig ju på upploppet! När jag har gått nästa hela målfållan runt och strax är framme vid målet så kommer nästa målgång då Gustav Bergman springer i in som segrare. Så jag missade ju inte målgångarna i alla fall.. Även om det blev lite längre tid i skogen än planerat. Men det var kul att komma ut. Bälingeberget var precis så stenigt som jag mindes det.

Det obehagliga med att vara på ett målområde på en åker då? Jo, när jag skulle till bilen för att lämna regnkläder och stövlar och istället hämta gympaskorna (vartenda litet regnmoln hade vid det här laget blåst långt bort!) så får jag syn på något obehagligt bekant i gräset bara några få meter ifrån mig. En pömsig och smått förvirrad (stressad av närvaron av ca 800 människor kanske) huggorm förflyttar sig okoncentrerat i gräset! Framför den finns ett av alla dikena så den tar istället sin tillflykt under närmaste bil - vilket knappast lugnade mig för det var ju längre bort i den raden vår bil stod parkerad! Brr!!!! Faktiskt mitt första möte med en orm i Luleå (den senaste ormen jag träffade var på en orientering nere i Stockholm för en typ 10 år sedan eller så) men jag hade gärna kunnat vara utan det mötet.

Sedan vet vi alla att det är oartigt att kändisspana i duschen men nu råkade jag faktiskt vara där precis samtidigt som Tove Alexandersson så det var inte ett aktivt span.. Hon kom ju ändå i mål strax innan mig så det föll sig rätt så naturligt.

Så vitt jag hörde så gillade de flesta utmaningen av söndagens långdistans med, det var utslagsgivande och rolig orientering. Då vi var föga hjälpsamma under rivningen (som verkade vara under kontroll hur som) i och med att jag inte kan göra saker som lyfta och bära tunga saker utan att få ont så fick vi klartecken att åka hem - men det var bra om vi kunde ge banläggaren skjuts. Vilket var precis vad vi gjorde!

En rejält intensiv helg med massor av frisk luft helt enkelt! Roligt men också jobbigt. Ikväll får Luleå-klubbarnas medlemmar chans att springa på banorna då alla överblivna kartor tas med till träningen. Johan är lite sugen på att testa samma bana som jag gick i söndags om den finns tillgänglig.

 

Apropå min bana förresten, antar att det bara är att vänja sig nu när man kommit upp sig till tantklass, men att springa långdistans på 10 000-skala? Det känns bara fel.. Var jag förresten sist på alla delsträckorna i och med att jag gick? Näääää! Så klart inte!

Det var lite småstökigt uppe på berget..