Johan är ju långt ifrån den första (och absolut inte den sista) som dragits in i orienteringssekten i vuxen ålder. Snart är det två år sedan som jag trugade med mig Johan på personalorienteringssprint i soliga kyrkbyn och han gav sig iväg med löparskor, träningsoverall (alla kläder införskaffade efter att jag "råkat" leda in honom i sportaffären..) och min gamla kompass.
Nu när sprintcupen är igång igen så inleddes den faktiskt just med sprint i kyrkbyn igen. Johan fick kanske inte sin efterlängtade revansch från sist men han har onekligen utvecklats en hel del under den här tiden. I söndags var vi iväg för andra deltävlingen och även om Johan bommade lite så är jag ändå imponerad av hans prestationer. Men det allra roligaste är faktiskt att se Johan springa, man ser verkligen på honom att han har roligt, hela hans kroppsspråk utstrålar glädje (med undantag för upploppet - då är det jävlar anamma som gäller!). Våra banor korsade varandra och jag fick chansen att se Johans framfart ordentligt och det verkligen spritter i kroppen på honom när han sätter iväg efter en kartläsning.
Johan må kanske aldrig bli någon stor orienteringsmästare, man har åtminstone roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar