Går det fortfarande att bli förvånad över sin partners beteende efter ganska många år tillsammans? Självklart!
När jag vaknade i morse så fick jag inte riktigt ihop verkligheten. Jag satt nämligen fast! Johan hade gosat in sig fullständigt i mig och hade omslutit mig i ett järngrepp till kram. Det var varmt, svettigt och jag kom inte loss! När jag försökte lirka lite så satt jag bara mer fast. Till slut fick jag loss hans arm tillräckligt mycket för att kunna lyfta på den och då snodde han runt och la sig på mage och jag kunde ta mig ur sängen.
Det här skulle alltså föreställa min Johan som återkommande gnäller om att jag sover för nära, att han inte får utrymme, att det är varmt och svettigt och så vidare.
Så vad kunde ha fått min Johan att helt plötsligt sova som jag? Han hade inget svar alls att ge när han klev upp vid lunch, det hade inte varit en dålig natt på jobbet så det var inte skälet till det ovanligt stora behovet av närhet under sömn.
Inte minns han heller att han skulle ha hållit om mig så rejält i sömnen så jag avskriver också att det var ett sätt att bevisa för mig att det faktiskt kan vara ganska så påfrestande med någon som ligger preciiiis inpå en.
Ett mysterium helt enkelt.
Det var onekligen ett väldigt överraskande sätt att vakna på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar