Ute på äventyr igen!

Efter lite velande så beslutade jag mig för att följa med även på årets INK som nu dessutom råkade sammanfalla med 55-årsjubileum och Axelnatten i Åbo. Så redan i onsdags tog jag mig ner till Stockholm för att hinna gå på ett rep innan resan. Allting slumpade sig sedan som så att Strindens behövde en barnvakt då de kom med morgontåget på torsdagen så jag erbjöd mig att ta de runt lite i Stockholm så de fick mat och shopping i sig. Tyvärr misslyckades jag med att hitta ett café som säljer kulglass i mars men vi fick åtminstone ett privat litet rum på Vetekatten! Sedan skickade jag tillbaka Strindens till Sqrubben i förväg medan jag attackshoppade solglasögon, vårjacka och ett par skor jag egentligen inte behövde. Under eftermiddagen hittade alltfler PQ:are ner till Sqrubben och förfesten kom igång innan det var dax att åka till färjeterminalen. Några skulle möta upp oss vid färjan och tja.. de allra flesta lyckades ju också ta sig till rätt terminal och kom med båten.

För att använda Johans ord, vi hade hytterna nere i dödsfällan, d v s på våningen under bildäck. Men det gick bra det med. Tyvärr så missade jag att se Strindens hyttar, jag hade mer än gärna sett hur de fick in sin 4-metersplanka som orsakade sådana problem med taxi när de skulle till terminalen. Båtresan förflöt med lite lagom spänning via Tax Free-shoppen, hyttfest, karaoke och mer hyttfest. Jag ska inte nämna några namn men det fanns ett par personer som behöver träna på sitt båtbeteende..

Tidigt på fredagmorgon var vi så framme i Åbo och blev mötta av några Axelbanditer som hade med sig en skåpbil så vi slapp undan att ta allt vårt bagage på bussen in till stan. Efter frukost uppe i loftet så fortsatte dagen med spelning på en lågstadieskola där de små finska barnen verkade otroligt roade av studentmusikerna som underhöll i deras gympasal.

Strindens "spelar"!

Barnen är väldigt koncentrerade när PQ spelar i gympasalen.

Efter det fortsatte vi bort till Arken där vi spelade utomhus i solen innan vi fick lunch. Jag som är en språkgalning roade mig med att läsa på alla skyltar och var glad åt tvåspråkigheten för då kunde jag komma på vad det stod på flera andra ställen med. Språk är ju egentligen inget annat än en kod och koder kan man knäcka.

Här hade nu Axelbandet planerat in en exkursion ut till Oriketo, avfallsförbränningsanläggningen, det här stället var intressant men hade två stora fel, det luktade fruktansvärt och stolarna i konferenssalen var grymt sköna när man knappt har sovit de två senaste nätterna.. Så jag höll mig vaken genom att ställa frågor och aktivt delta i diskussionen.

Nu fick vi slutligen komma in i skolan där vi skulle sova, tyvärr var alla så uppe i varv nu så det var rent omöjligt att snika in en tupplur men jag fick in lite vila i alla fall och piffade till mig inför kvällens aktiviteter. För nu väntade spritorientering innan middag och jam natten lång. Jag hamnade i samma lag som Skogs-Janne, Lurken, Isak och Mekko. Vi fick Minnie till fadder och så gav vi oss iväg runt i akademikvarteren för att klara våra uppdrag. Tydligen tog vi lite tid på oss att ta oss runt för när vi varit vid vår sista station så packade de ihop helt och hållet.. Jag skyller på grabbarna!

Det blev inte riktigt fest natten lång för min del, jag, Simo och Årä gick hem till skolan strax innan midnatt och när vi checkade in oss så såg vi att ungefär hälften av PQ hade redan gått och lagt sig. Jag passade på att korrigera stavningen av mitt efternamn och fick så mycket riktigt mitt namn rättstavat under resten av helgen! Tack Jenna!

Lördagen började så med liv i luckan när Kårsdraget anlände för att vara med på Axelnatten, därefter följde frukost på skolan innan vi skulle ner på stan för att spela. Det fina Åbo-vädret hade nu bytts ut och solen gömde sig till förmån för regn (även om vi gjorde vårt bästa för att inte låtsas om det). Efter den bejublade succén nere på stan så fick vi lunch på loftet innan det var ledig tid att göra vad man ville under. En del passade på att gå på stan då men jag hängde mest kvar på loftet innan jag gick till skolan.

Heinz solar (med vinterjacka på)!

Så slutligen var det dax för helgens höjdpunkt! Bankett på kåren och så förstås Axelnatten med dess spelningar! Det lilla regnet fortsatte att göra sig smått påmint men vi höll envist fast vid att låtsas som om det inte regnade. Min första finska studentsittning var riktigt trevlig, den var ordentlig med bordsplacering och allt men det jag gillade allra bäst var pausen på 15 minuter halvvägs genom sittning! Perfekt för att putsa näsan eller springa till baren utan att behöva gå ifrån sittningen.

Efter banketten spelade först Strindens och sedan PQ innan Axelbandet tog vid och underhöll resten av kvällen. Det var bra spelningar även om jag under Axelbandets andra set tyckte det behövdes lite mer fart - men det var ju mest för risken att somna igen utan liv och rörelse. Mellan deras set så gömde jag mig bak i logen och mumsade i mig av de snacks som fanns där för att få energi - och tur var det, det skulle dröja tills jag fick nattmat.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men helt plötsligt skulle lätta trät ha tofsar!

Baletten Paletten är ständigt glad!

Strax efter att Axelbandet avslutat sin bejublade konsert så stängde Kåren och folk begav sig antingen hemåt eller till eftersläppet på Submarina. Jag slog följe med Tigern och Isak i Strindens och fick ansvaret för kartan och ta oss dit, fast det var ett himla gnäll på min kartläsning bara för att de tyckte det var långt att gå! Men fram kom vi förstås. Inte för att det hjälpte.. vi blev inte insläppta förrän Stalin kom fram och talade om för de som jobbade vilka som skulle in. Med tala om innebar att vi alla skulle få en Axelbandsstämpel på handen - som jag redan hade från Kåren! Suck och stön att stå ute där det var kallt.

Men till slut fick vi komma in i en väldigt fin och stor lokal för efterfest. Sent omsider fick jag även pyttipanna till nattmat, fastän jag precis missade den första skålen och jag aldrig har upplevt en sådan lökfylld pyttipanna så gick det att äta. Sommartiden norpade ytterligare tid av festen och snart var det nästan morgon så jag begav mig tillbaka till skolan i sällskap av Keso, Isak och Mekko och någon Axelbandit jag inte riktigt uppfattade vem det var.

Söndag morgon skulle skolan utrymmas tidigt och Axelbandet som festat hela natten lång stormade in för att vecka oss och se till att vi kom iväg ordentligt. Alla saker skulle flyttas till loftet och det omedelbums. Flera i PQ begav sig sedan ner på stan på jakt efter något café, sillisen var ännu en bit bort. Jag följde med andra gruppen ner men när jag och Keso fått bekräftat att allt var stängt gick vi tillbaka och transporterade oss sedan istället till bort till sillisen. Tyvärr missade vi med morgonpromenaden chansen att säga hejdå till Strindens men det är ju snart NATOM så det blir nog bra det med!

Sillisen var en komplett brunchbuffé! Jag som inte äter sill har aldrig varit så nöjd med en sillis! Förutom youghurt och mackor så fanns det ju bacon, ägg, köttbullar, frukt, grönsaker och så förstås den där sillen med potatis. Oj, vad jag svullade mig mätt! De som gett sig av ner mot stan kom inte tillbaka utan var ute på egna äventyr och borta på Faust blev stämningen snabbt lite dämpad då det låg folk och sov i varenda vrå. Men det var ett trevligt häng fram tills vi skickades tillbaka till loftet, Axelbandet hade ju också fullt upp med att städa ur lokaler från igår.

SOSSu och Axelbandet i baren på Faust.

Jag och Keso passade på att handla lite mera ätbart under eftermiddagen, även om vi hade lite problem med riktningen av vägbeskrivningen först, men det gjorde inte så mycket för nu var solen tillbaka och det var bara mysigt att promenera i solen. Utbudet i mataffären fick mig att på allvar överväga att lära mig finska och flytta till Finland - min favoritöl och mina favoritpopcorn samlade i den vanliga mataffären? Kom igen! I Luleå finns popcornen typ ingenstans och ölen går inte ens att köpa på systembolaget!

Vistelsen i Åbo rundades sedan av med bastu och matrester från helgen. Äcklas överraskade oss med att ha satt ihop en liten video av PQ:s äventyr under Axelnatten, jag måste se till att få en kopia av den. Jag begav mig ifrån bastun lite tidigare i sällskap av Kårsdraget och Hurra!!, passade på att få lite varm choklad i mig (sedan Axelnatten så hade en förkylning börjat få fäste i kroppen) innan det var dax för färja.

På färjan hem var min plan enkel, köp choklad till Johan och gå sedan och sov. Men baletthytten hade ju fest för att fira Tanjas födelsedag så det höll inte.. Det blev fest en bra bit in på natten och istället för att lägga mig först av alla så blev jag, Keso och Gael uppe längst av alla...

Väckningen fungerade inte riktigt i Stockholm så först 10 minuter innan vi ankom till färjeterminalen blev jag varse om att jag måste upp, klä på mig och packa ur hytten. Turligt nog hade jag inte packat upp så mycket under resan och jag tror att jag fick med mig allt. Det enda jag inte hittar är ena tassen till mina hörlurar men sådana slarvar man ju bort mest hela tiden. De flesta åkte nu åt sina egna håll, ett gäng hann dessutom iväg innan oss andra men jag och Rädisa fortsatte till Sqrubben och hittade där Någon, Heintz och Ruben. Heintz var egentligen på väg hem men lockades att stanna kvar för frukost.

I Sqrubben väntade också de mycket fina, nya soffdynorna! Under helgen hade nämligen Apellet och Helnöt skurit till dynorna och klätt på de fina överdrag som jag sydde som nolle-uppdrag. Det var lite väl snett och vint på vissa ställen så jag kunde inte motstå frestelsen att snygga till men på det stora hela så såg det ju finfint ut!

Heinz provligger de nya soffdynorna!

Innan jag hann bege mig från Sqrubben så hade Lussekatt och Quarro hunnit komma dit, Sumo titta förbi en sväng och efter mastermässan kom även Mjöl dit. Så jag fick säga hejdå till många personer innan jag tog mig till centralen, lunchade och for ut till Arlanda igen.

Vid det här laget var jag trött men ändå på gott humör och supertaggad inför lite allt möjligt. Men incheckningen av mitt bagage väckte den där oroskänslan i magen som jag inte haft sedan jag flög hem från USA första gången och de glömde kvar min väska i London. Mycket riktigt så hittade min väska inte fram till planet. Hon som tog upp min rapport verkade själv förvånad över hur en väska försvinner på en direktresa och hade ingen information om den i datorn.

Så istället för att gå och lägga mig när jag kom hem fick jag sitta uppe och vänta på att min väska skulle komma hem fem timmar efter mig. Och som den såg ut! Det blev att omedelbart ta fram kameran och göra en skadeanmälan, den måste ha rasat av bandet för att kunna se ut sådär, ena hjulet var ju krossat! Det la minst sagt sordin på mitt goda humör.

Men det var ändå en underbar helg så många tack till Axelbandet, Strindens och PQ och alla ni andra som bidrog till dessa mycket trevliga dagar!