Jag umgås mycket med personer som är rätt många år yngre än mig, det blir gärna så när man blivit kvar i studentvärlden några år extra. För det mesta så är det inget jag egentligen tänker på, jag har kul med dessa personer, det är likasinnade, jag delar intressen med dem. Det bara rullar på helt enkelt.
Men ibland så dyker det upp något som får mig att inse att jag faktiskt är omgiven av bäbisar! Som när jag äntligen fick den allra bästa filmen i min ägo. Hur ska dessa småttingar förstå vilken väntan det har varit när de är för små för att minnas den? När de inte att det varit SVT's mest efterfrågade repris? När de aldrig har sett den på grund av bråket över rättigheterna?
Så när jag slutligen hade filmen på DVD i min ägo.. jag ville skrika ut det till hela världen att väntan äntligen var över! Men de flesta jag omger mig med skulle inte förstå. Då kände jag mig faktiskt gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar