Det är tröttsamt att inte bli respekterad

I somras skrev jag efter lång eftertanke det här inlägget. Jag borde antagligen extra markerat just den här biten:

Det här är viktigt för mig och jag kommer inte bli glad av att någon ändå får för sig att uppmärksamma mig när jag fyller år. Jag kommer bli sårad och besviken för att min vilja inte blir respekterad.

Jag vet vilka som läser min blogg och jag mailade specifikt till personer jag vet inte läser den på regelbunden basis och länkade direkt till inlägget och sa att det här var viktigt.

Jag har levt med ett extra lugn de senaste veckorna, att slippa tänka på den här dagen har varit en lättnad. Men samtidigt också en oro, en gnagande vetskap att det finns personer därute, de som mest av alla borde veta bättre, de som mest av alla borde respektera mig. Att de också är samma personer som i slutändan gör precis vad de vill, oavsett vad jag vill. För i slutändan är det tydligen inte viktigt att göra vad jag vill, ens på den enda dagen då det borde räknas mest.

Det enda som lyckades ordentligt var att få alla bekanta att glömma bort mig, tack vare internet så har de flesta människor förlorat förmågan att tänka själva. Jag tog bort min födelsedag från alla internetforum och bums så minns ingen den längre!

För övrigt har jag haft en av mina huvudvärksattacker ända sedan jag vaknade, jag har tryckt mig full med tabletter utan att det hjälpt. Jag hatar min nya behandling som kostat en förbannat massa pengar men uppenbarligen inte gett någon större effekt.

Summa summarum, den här dagen sög även detta år. För den som känner sig träffad, tack för hjälpen!