Jag har gjort det förut och jag kommer definitivt göra det igen. Samtidigt som jag är strukturerad och vill ha koll så tvekar jag inte att pröva nya saker. Därav att det nog var Johan som var mer nervös än jag när det blev skarpt läge. Vi hade ju pratat om att jag skulle börja jobba igen men det är inte samma sak som att vara ensam hemma en hel dag med vårt lilla energiknippe.
Hitintills har det gått rätt så bra, jag har blivit bokad alla dagar jag skrivit upp mig som tillgänglig och jag känner mig uppskattad. Visst märks det att vikariebristen är rejäl och många är glada bara det kommer någon men jag har ändå fått lite mer fördjupande feedback än så. Lite smått kaxig skrev jag upp mig på alla ämnen, de flesta brukar välja bort några (och främst matte/NO som jag istället föredrar) men vadå, jag är ju skapligt musikalisk och nog skulle jag fixa både idrott och slöjd.
Det som styr mera är hur långt bort skolan ligger, för när jag räknar ut min faktiska timlön för dagen så blir trots allt den obetalda restiden en viktig faktor. Kan jag inte cykla eller gå heller så måste jag ju dessutom betala för resan med buss. Bilen vill jag inte ta till jobbet för den tycker jag ska vara hemma med Johan och Emma utifall att de vill hitta på någon längre utflykt.
Jag hoppas på att de närmsta skolorna ska kännas bra för mig, eleverna och övrig personal för jag vill helst bli efterfrågad där. Det blir smidigast för hela familjen.
Men som sagt, det har känts rätt så bra än så länge, huruvida det här är mitt nya yrke ligger fortfarande öppet och lönerna är trots allt på väg uppåt mot rimligare nivåer. Inte för att lönen ligger till grund för vad jag vill göra här i livet - men jag vill trots allt få skäligt betalt för min kompetens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar