Vem hotar egentligen "svenskheten"? Andra delen.

Till följd av flyktingkrisen så cirkulerar det en hel del artiklar och allmänna påståenden om allt man inte får göra. Gärna under slagordet "jag är inte rasist för att jag ...". Jag tänkte därför sammanfatta mina intryck på området baserat på egna upplevelser, andras berättelser, tidningsartiklar och nyhetsinslag som jag tagit del av under de senaste året. Självklart med lite glimten i ögat!

Då det här blev ganska så långt så bestämde jag mig för att göra en uppdelning.

I andra delen går jag nu vidare till skolavslutningen, den brukar ju inträffa i närheten av nationaldagen och många frågor hör samman.

Två påståenden dyker vanligen upp.

"Vi får inte fira skolavslutningen i kyrkan längre."

Här har Skolverket försökt gå in och vägleda skolorna i sitt beslutsfattande om var skolavslutningen bäst genomförs.

Historiskt (framför allt på landsbygden) har skolorna legat precis vid kyrkan vilket gjort kyrkan till en praktiskt samlingslokal när skolan inte räckt till. Många skolor saknar stora aulor som alla ryms i och har då funnit det praktiskt att använda sig av en närliggande kyrka istället.

För egen del så hölls mina skolavslutningar på låg- och mellanstadiet utomhus och sedan gick varje klass in i sitt klassrum för det egna avskedet. Minns aldrig att det regnade så det var kanske en ickefråga. Men både på högstadiet och senare även på gymnasiet så var det just närliggande kyrkolokaler. För mig som är medlem i Svenska kyrkan så hade jag aldrig några problem med det, om en präst sa några ord gjorde mig också detsamma. Det enda störande var när jag tog studenten att de inte hade vänt några högtalare åt vårt håll så vi satt i två timmar under ceremonin och uppfattade knappt något som sas och man fick snegla omkring sig när de ropade upp folk för att få sin premie. "Ingen annan reste sig, kanske var det mitt namn de sa?"

Så vilka är det då som opponerar sig mot kyrkan? Av min erfarenhet så kommer de mest högljudda ropen just från de svenskar som gått ur Svenska kyrkan, de är ofta väldigt bestämda med att ingen och absolut ingen ska kunna pracka på deras barn det allra minsta som har med kyrkan att göra. Att kristendomen är en del av vår kulturhistoria är fullständigt irrelevant. Nyare svenskar brukar istället se våra traditioner som just traditioner, ibland används de som svepskäl till att något inte borde göras på ett visst sätt längre men oftast har de aldrig blivit tillfrågade.

Rektorer försöker slå knut på sig för att tolka vad Skolverket och politiker säger att man borde göra och samtidigt värja sig mot föräldrar som slåss för eller emot kyrkoavslutningar.

Det andra påståendet gäller förstås vår kära nationalsång.

"Nationalsången är förbjuden på vår skola!"

Oftast är det inte riktigt så det har gått till, handen på hjärtat? Sjöng du verkligen nationalsången varje skolavslutning? Jag minns inte och högst troligt gjorde jag inte det. För som jag skrev i det tidigare inlägget så kan inte barn texten till nationalsången. När programmet till skolavslutningen sätts samman så brukar eleverna få ha åsikter som sångvalet och en stel nationalsång som ingen egentligen är stolt över brukar ratas. Man sjunger hellre "Idas sommarvisa", den är roligare och finare och tycker inte mamma och pappa att den egentligen borde varit nationalsång? Rektorn är vid det här laget redan överöst av mail och telefonsamtal från föräldrar som skriker både för och emot nationalsången. Lärarna får ta sin skit med.

Samtidigt undrar nysvenskarna om den svenska kulturen går ut på att bråka om vad som egentligen är tradition i Sverige.