Stockholms tunnelbana

Jag har två barnsliga favoriter i Stockholms tunnelbana, med barnsliga menar jag att de hängt med sedan jag var liten. Dels så är det regnbågsfärgerna i Bergshamra, jag minns ännu min stora besvikelse när jag en gång som liten skulle av i Bergshamra och därmed inte fick se regnbågen röra sig klart. Det är ju det som är hela poängen!

Det andra är sträckan Gamla stan mot T-centralen, här är höjdpunkten när det är två tåg inne samtidigt på perrongen, ett på röda linjen och ett på gröna linjen och de startar ungefär samtidigt mot T-centralen. Varför är detta då så roligt? Jo, för att efter en stund försvinner de över/under varann, det är roligt att se tågen sticka iväg åt varsitt håll helt enkelt. Och nej, det är inte ens hälften så roligt att se det åt andra hållet.

Okej, ni kanske fattar varför det där var kul när man var liten men nu då? Alltså, det är ju inte roligt egentligen men det är å andra sidan inte kul alls att pendla varje dag så varje liten ljusglimt är värd något. Att varje dag ha det lilla hoppet i sig att idag kommer två tåg lämna perrongen i Gamla stan samtidigt.

Som förstått av mitt inlägg häromdagen så kan tunnelbanan verkligen vara fruktansvärd emellanåt, men det finns också ljusglimtar - som idag! Då är det bra att man har en kamera med sig.