När jag under gymnasiet gick ut på stan och sedan skulle hem på natten igen så var nattbussen alltid ett elände. Den gick 20 över varje timme från Vasagatan och tog en hel evighet att slingra sig hela vägen ut till förorten (framför allt när man bor nästan ändå bort vid den andra ändhållplatsen). Avgångstiden var det första problemet, när alla uteställen stänger vid hel så ska man då graciöst armbåga sig fram till garderoben och springa till busshållplatsen så man faktiskt hann med den där första bussen hem. Annars fick man ju vackert vänta till nästa timma. Det andra problemet var just den långa och snirkliga vägen, fredag natt.. en lång skolvecka är slut, man har dansat natten lång. Då gäller det att inte somna på bussen och missa var man ska av. Nä, jag gillade aldrig nattbussen.
När jag rört mig ute nu i Stockholm under nätterna har jag också stört mig på att tunnelbanan slutar gå på vardagsnätter, hur besvärlig bussarna är och så vidare. Bussen som fortfarande bara går en gång i timman och man ändå missar den, det är bara allmänt hopplöst.
Så nu var jag på Sqrubben ikväll och i natt efter jamrepet, till slut beslöt jag mig för att bege mig och det är ju så smidigt, både tunnelbana och bussen går, man är snabbt hemma.
Nattöppen tunnelbana är fruktansvärt!
Till att börja med så var det en idiot som rökte på perrongen, det får man inte göra, perronger som ligger under jord är rökfria, till skillnad från vid busskurerna är även skyltarna rejält synliga. Men det blir värre! Tåget alltså.. det var spyor, sågspån och utmoppat vatten överallt. Och så en idiot som tigger tändare till sin cigarettstump, en ännu större idiot som GER honom en tändare så nu röker han faktiskt på tåget. Då jag bara inte orkar bråka med en idiot som sitter bland sina kompisar (och säkert skulle känt sig pressad att spela tuff) så går jag bara längre bort i vagnen - där det var ännu fler spyor! Rådvill stannar jag mitt i vagnen och hänger direkt vid en dörr.
Jag är absolut först av tåget och raskt först uppför tunnelbanan, ut i friska luften där bussen faktiskt alldeles strax ska gå. Då kommer några apskumma tjejer fram till mig som betedde sig förvirrat redan i tunnelbanan och säger idel konstiga saker innan de bara försvinner. Jag är bara för trött för att orka debattera med några fjortisar vid busshållplatsen.
Vid det här laget minns jag hur jag saknar nattbussen! För på nattbussen råder andra regler, folk röker inte, mindre spyor och framför allt - om något händer så kan du bara gå fram och säga till busschauffören. Den tryggheten saknas i den nattöppna tunnelbanan.
Det gick verkligen rysningar genom hela min kropp av det där tåget. För en stund avskydde jag allt som Stockholm innebär och bara ville bort till lugnet där man kan GÅ hem från puben på 10 minuter. Orup har rätt, Stockholm har blivit kallt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar