Ett år av samboleverne!

Nu har vi *trumvirvel* bott ihop i ett helt år! Vi skippar utvärderingen av året och går direkt till hur det har uppmärksammats!

Vi började med att vakna en halvtimma innan väckarklockorna ringde, det vill säga klockan 6.30. Som de sunda människor vi är så kunde vi inte somna om utan klev upp istället. Jag skulle ju faktiskt jobba på förmiddagen. Några få timmar på jobbet och så hem igen för lite fika innan vi for ner på stan. Nu avslöjade Johan också sin överraskning, han hade bokat bastun! Men då nyckelkortet krånglade så tvingades han ge upp i förtid vad det var så vi kunde gå till Lulebo och få nytt nyckelkort. Det visade sig att de (utan att meddela hyresgästerna) bytt kortläsare till bastun så inga av de gamla korten fungerade. Snabbt åtgärdat men hemligeten var avslöjad.

På stan hade vi en lång harang av ärenden varav ungefär en femtedel faktiskt avverkades. Mycket berodde på att saker vi behövde inte fanns inne utan istället fick beställas. Det blev dessutom lite stressigt så vi tar en annan dag på stan när vi kan strosa lite i godan ro. Några fynd blev det i alla fall, som fina packlådor från Clas Olsson. De fyra som köptes har Johan redan packat fulla så det blir att köpa fler imorgon. De var i alla fall oförskämt billiga.

Åter från stan så avnjöt vi en timma i bastun innan Johan slog rot i köket för att laga middag. Själv ägnade jag lite tid åt lite städning samt försöka välja vin till en middag jag inte riktigt visste vad den skulle bestå av. Valet föll till slut på det spanska vinet Conde di Luna, det var inte det mest smakrika vinet men till maten blev det ändå rätt okej.

Sååå, vad var det då Johan bjöd på? Till förrätt åt vi tomatsoppa med toast till. Johan lät sig inspireras av en av mina kokböcker men korrigerade receptet lite. Till förrätten delade vi på en Staropramen.

Huvudrätten sedan bestod av Hasselbackspotatis och stekt fläskfilé med gräddsås. Till det dracks redan nämnda rödvin.

Efter att ha smält maten med en promenad blev det till slut Frödinges Schwarzwaldtårta. Det är den tårta som blivit stående i frysen ett tag för att äta vid lämpligt tillfälle. Vi bestämde att det var idag.

Nu sitter vi i soffan och bara jäser, det här har inte varit den nyttigaste middagen i världen, eller som jag sa när Johan presenterade såsen: "Man går upp i vikt bara av att vistas i samma rum."

Bloggen firar ett år!

För ett år sedan satt Johan på nattåget på väg till Luleå och jag sprang runt och försökte få lite sista ordning på några saker i lägenheten. För ett år sedan skrev jag det första inlägget i den här bloggen.

Imorgon är det således ett år sedan Johan flyttade in och vi blev sambos. Johan har massa stora planer för dagen, inklusive en tre-rättersmiddag och en överraskning. Jag tänkte tja.. vara närvarande och söt? Jag ska försöka välja ut ett bra vin till en middag jag inte riktigt vet vad den kommer bestå av, det är mitt stora uppdrag.

Den stora dagen är väl planerad, först ska jag jobba på förmiddagen. Sedan blir det en tur ner på stan efter lunch där massor med ärenden ska avklaras innan vi måste vara hemma prick kl 16.00 för Johans överraskning. Jag kanske borde fixa något jag med, någon som har några bra förslag?

Jag kan alltid muta Johan med bakverk annars. Idag har jag nämligen invigt den nya bakbänken som vi köpte i somras (egentligen en rejäl köttskärbräda från IKEA) med ett giffelbak. 36 mumsiga gifflar blev det (antar att de är mumsiga, vi har inte provsmakat än..), de flesta med ost och korv och så några stycken med ost och skinka.

Nu står middagen på bordet!

I somras kom vi (jag) överens om att göra ett seriöst försök att bli lite nyttigare. Vi (jag) bestämde att läsk och godis är sådant som hör helgerna till och ska inte ha en naturlig plats i vardagen. Vi (vi) var överens om att onyttig latmat skulle bort från den vardagliga menyn.

Johan var inte fullt så entusiastisk i börja men fann sig rätt så snabbt. Då Johan för det mesta sköter markservicen just nu så är det också han som planerar de flesta måltider. Ibland vet jag faktiskt knappt vad vi har hemma att tillaga. När vårt (mitt) första initiativ till lite nyttigare vardag lagt sig så och började komma alltmer naturligt så ville Johan gå vidare med att även en del andra saker som vi ofta lagat vid trötthet/bristande fantasi skulle få stå tillbaka ett tag.

Men frågan blev då förstås, vad i hela friden skulle vi äta nu? Johan löste det genom att börja läsa kokböcker! Vi har faktiskt en hel del kokböcker här, dels så har jag en hel trave (de flesta presenter från mamma) och så har även Johan några stycken. Efter att ha tröttnat på mina kokböcker så rotade Johan runt bland sina flyttlådor tills han hittade sin egna kokbok som han haft sedan tonåren.

De senaste två veckorna har det ena kulinariska mästerverket efter det andra landat på köksbordet, de flesta inte överdrivet avancerade så man kan lätt laga dem till vardags och de är riktigt goda! Johan har helt plötsligt börjat handla en hel del saker som vi tidigare knappt haft hemma. Samma Johan som i vintras gnällt när jag vill ha grönsaker till varje måltid är nu den som självmant skriver upp grönsaker på handlingslistan. Han förbereder maten så det bara är att slå på spisen när jag kommer innanför dörren.

Jag misstänker att Johan börjar bli lite uttråkad i livet som hemmafru eller så är han bara trött på vad vi ätit tidigare. Eller förstås lite grann av både och. Hur som så får jag goda middagar och mumsiga matlådor. Dagens middag bestod av kyckling på grönsaksbädd, fritt tolkad av min alldeles egna lille hemmafru! MUMS!!!

En kär vän har lämnat mig.

Jag och min gamla lila Crescent City Cross har varit med om en hel del tillsammans. Jag fick den på högstadiet, pappa och jag var och köpte den i Mörby Centrum och jag cyklade sedan hem den därifrån - utan hjälm.. För det hade vi förstås glömt att ta med trots att planen verkligen var att hitta mig en ny cykel.

På den cykeln så upptäckte jag cykla i Stockholms rusningstrafik, den åkte tåg upp till Luleå och jag hämtade ut den samma dag som det var nolleuppdragen. Den har tagit mig genom många underlag och i alla möjliga väder. När jag bröt armen och inte orkade gräva fram den ur snödrivan så frös den fast vilket slutade med spruckna däck så bara att köpa nya fram emot våren.

Den föll offer för meningslöst våld utanför Porsögården så jag fick byta ut hela vevpartiet (jävla grannar och deras onda polare, hur i helvete "råkar" en cykel bli bortsliten från att ha varit fastkedjad i farsturäcket och hur "råkar" man hoppa på den så den blir böjd och sedan av "misstag" parkera den upp och när på trappan till huset mitt emot?), det tog polisen hela tre dagar att lägga ner min anmälan. Inga vittnen = inget fall.

Vi har varit med om en hel del, jag och min lilla lila cykel. Men så förra sommaren så började växlarna haka upp sig. Luleå är backigt så växlar är trevligt. Det blev ett besök till Cykelpiraten igen men nej, de hittade inget fel på växlarna och drog slutsatsen att enda lösningen var att byta ut alltihopa. Det är inte den mest ekonomiska saken att göra på en cykel som redan har lite sned ram (att av "misstag" hoppa på en liggande cykel kan leda till lite snedhet), faktum var att det skulle kostat ungefär 2/3-delars ny cykel.

Så det var precis vad jag gjorde i slutet av sommaren, köpte ny cykel, prutade ned lite på vad de ville ha (sådär som man kan göra i slutet av säsongen). Sedan blev min gamla cykel ändå stående i förrådet, Johan hade ännu inte fått upp sin så han använde den lite då och då. Så länge man inte växlar så är det en helt okej cykel.

Det var just det där sistnämnda som fick mig att vilja sälja den, det kommer massor med studenter hit till Luleå, ofta långt ifrån. De vill ha något som rullar, men vill inte lägga stora pengar på det. Så jag skrev en lapp som Johan satte upp på universitet i förmiddags. Kl. 17.15 hade cykeln hamnat i tysk ägo. Johan var lite imponerad faktiskt, han hade inte trott att man kunde sälja en cykel på bara en dag. Men det här är Luleå, cyklar har högt andrahandsvärde här.

Hade inte växlarna lagt av så hade jag och min cykel nog hängt ihop i ett par år till, jag gillade verkligen den cykeln, framför allt de bredare däcken som klarade lite grövre terräng. Min nya cykel är det förstås inget fel på heller, vi har bara inte byggt historia än. Den gamla var med mig i över 15 år, det är svårslaget.

Vi har fått ett stort problem!

Vi har gått upp tidigt hela veckan och lagt oss tidigt hela veckan med. Flera morgnar har vi till och med vaknat innan väckarklockan och vi är mycket piggare än på länge. Antagligen för att vi just lägger oss i vettig tid.

Så långt är allt bra. Men idag är det lördag! Vi ska på bio ikväll, det kommer bli sent och för att inte bli trötta så tänkte vi att vi sover ut lite längre nu på morgonen. För att det skulle hålla så var vi uppe lite längre igår, en knapp timma visserligen, vi har tydligen gått och blivit kvällströtta..

Så idag vaknade vi på morgonen - kl. 6.30!

Jag vägrade acceptera detta och tvingade mig själv att somna om men Johan som var klarvaken klev upp. Nu får planen nog bli en tupplur innan bion ikväll. Bio ska det bli i alla fall, vi har bio-checkar att använda upp.

Den här morgontidiga perioden kommer nog få sitt slut snart i alla fall, så snart jag börjar jobba kväll igen. Tills vidare är vi morgonpigga - även när vi inte vill vara det.

Könsroller!

Johan och jag har uppenbart ett väldigt icke-stereotypiskt förhållande just nu.

Morgnarna börjar med att vi stiger upp, jag mot duschen och Johan oftast mot köket för att göra frukost. På sistone har vi gått och lagt oss så pass vettig tid att vi båda är pigga och kommer upp ordentligt i tid på morgnarna vilket gör att Johan faktiskt oftast hinner duscha redan på morgonen med. Medans jag gör mig i ordning så gör Johan klart med frukosten, han tar också in tidningen. Jag sätter mig till bords när allt är redo att ätas.

Sedan cyklar jag till jobbet, fast nu har Johan faktiskt gått med mig större delen av vägen och alltså börjat dagen med en promenix. Under tiden som jag är på jobbet så är det Johan som leker hemmafru genom att ta hand om disk, tvätt och annat som behöver göras. Han planerar även kvällens middag och förbereder den så det bara är att slå på spisen när jag kommer hem.

På eftermiddagen ringer jag och säger en ungefärlig tid när jag kommer komma hem, minst en halvtimma efter utsatt tid ringer jag på nytt och säger den faktiska tiden.. Sedan kommer jag hem och är trött, går mer eller mindre raka vägen till datorn och TV-soffan medans Johan lagar middagen.

För att riktigt sätta pricken över i på de omvända könsrollerna så hade Johan ansat skäggen och mustaschen igår, lyckats städa bort alla hår från badrummet (jag är imponerad) och när jag kom hem så märkte jag det inte ens.. Jag tyckte visserligen att mustaschen kändes annorlunda när jag fick min puss och jag noterade att klipplådan hade flyttat på sig. Men vi planerar att klippa Johan någon kväll! Det pågår storstädning här! Saker flyttar på sig hela tiden!

Istället sent på kvällen så klagade jag på att mustaschen stack mig och att han nog behövde ansa den. Oj, vilken blick jag fick.. så det är så där män känner sig när de inser att de missat att notera sin respektives nyklippta hår.

Vi har på något vis fallit in i alla de klassiska symptomen för könsroller, fast tvärsom.

Det kryllar av igelkottar här!

I fredags så jag ju som bekant bäbisigelkotten, och jag blir alltmer övertygad om att han var riktigt ung och hoppas innerligt han hade sin mamma i närheten. Han var nog inte på långa vägar stor nog att klara sig själv. Men småkottar brukar tydligen ofta när de blivit några veckor leta sig utanför boet för att söka mat på egen hand. Hoppas han hittade hem igen!

I måndagskväll så var det en fullvuxen igelkott vid höghusen, en bra bit bort alltså, antagligen inte min bäbiskotts mamma. Eller, hoppas jag i alla fall! Då var bäbisen väldigt långt bort.

Nu ikväll så var jag och Johan ute och promenerade, plockade lite blåbär (tillräckligt för en kvällspaj), helt enkelt passade på att njuta av hur fräsch luften är nu efter dagens störtregnande. Det var verkligen som om himlen öppnade sig över en i morse. Där fick man för att man klagat så mycket på solen och värmen på sistone. Det var till och med så jag beslutade mig för latvarianten. Vi har ju för tillfället bil.. Johan fick köra mig till jobbet.. ända fram till där taket börjar utanför silverhuset. När de andra kom inklafsande med våta skor och kläder kände jag att jag fattat rätt beslut. Fram emot kvällen hade det slutat regna så jag gick hem och det var så jag upptäckte blåbärsstället mellan skogsparkeringen och Tieto/Ericsson-byggnaden.

Så efter en fin middag tillagad av min hemmafru så blev det alltså en kvällspromenad. Och på vägen hem gick vi förbi ännu en igelkott. Denna något större än bäbiskotten men jag som nu studerat massor om igelkottar senaste veckan insåg direkt att den var för liten för att vara fullvuxen. Den kanske var från förra årets kull men då var den hiskeligt småväxt. Eller så är den tidigt född i år vilket gör bäbiskotten ännu mindre än jag trodde. Jag kan inte sluta tänka på lilla bäbiskotten. Hoppas han hittat till mamma igen. Hoppas han blir den där igelkotten som faktiskt överlever sitt första levnadsår. Man ska inte ta hand om vilda djur, det vet jag, så jag gjorde rätt som lät honom vara. Men ack så söööt han var! Här kommer i alla fall en bild på kvällens igelkott. Lite mera skygg var han och ute vid rätt tidpunkt. Till skillnad från dumma lille bäbiskott som springer ute mitt på ljusan dag!