Okej.. var börjar vi? För en vecka sedan plingar det i min telefon och det efterfrågas en svenskalärare på högstadiet. Ovanligt bra arbetstider med så Johan slipper stressa hem från jobbet. Kanon! Jag tar det! Mailar läraren för att få ett hum om vad jag ska göra och tillbaka kommer ett schema innehållandes information om två franskalektioner! Nog för att man inte alltid får all information men det där var ju spännande. Franska är trots allt ett språk som inte så många i Sverige har läst.
Samtidigt som jag insjuknar i den idiotiska förkylningen som nu är inne på andra varvet i vår familj så blir jag supertaggad och plöjer omedelbart en fransk film som jag hade liggande i digitalboxen. Jag börjar träna fraser och dubbelkollar att jag faktiskt vet vad jag talar om och det sitter där. För numera talar jag trots allt inte franska så ofta då det gemensamma språket är engelska när vi har franskt besök (eller för den delen är på besök hos den enda fransos vi umgås sporadiskt med).
Nu var dock lektionsplaneringen inte så avancerad men jag smög in lite samtalsövningar ändå. På en franskalektion ska man ju tala franska!
Innan jag skulle hem så mötte jag faktiskt den läraren som jag vikarierat för och hon blev alldeles paff, hade det verkligen blivit så att det dykt upp en fransktalande vikarie? Det hade aldrig hänt förut! Det blev tydligt vem hon tänkte efterfråga nästa gång hon skulle vara borta..
Då jag vikarierade i närheten av replokalen så åkte jag inte hem emellan utan gick direkt och satte mig och hängde i kyrkan fram tills repet skulle börja vilket också innebar en möjlighet att få solospela med vår musikaliska ledare ett av styckena vi ska framföra på söndagens dubbla gudstjänster. Trots min inte helt botade förkylning och min väldigt långa dag så gick repet riktigt bra. Framför allt när jag hivade det inspelade rörbladet mot ett nytt och hårt. Drottningholmsmusiken tar ut sin rätt!
Slutligen hemma igen. Efter dryga 11,5 timmar borta från min lilla familj. Vilket nog faktiskt är det längsta Johan har varit helt själv med Emma. Men det verkar ha gått bra.
Så nu är jag trött men samtidigt glad! Det var en rolig arbetsdag och det var ett bra rep. Jag kom på varför sedan, franska är en tillvalskurs, eleverna vill vara där! Varenda en! Den närvaron en sådan grupp ger är svår att uppnå på andra lektioner.
Kanske på allvar borde undersöka vad det skulle krävas för att bli behörig lärare. Livet tar onekligen besynnerliga vägar ibland. Vem kunde tro att jag skulle hamna bakom katedern en vacker dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar