Att leva i harmoni med varandra...

Jag tror stenhårt på att kommunikation är a och o i en relation, alla har vi med oss olika värderingar ut i vuxenlivet så man kan inte utgå ifrån att andra människor gör saker på det "rätta" viset. Så när kvinnor (ja, det är oftast kvinnor) bitchar sig över sin partners oförmåga att göra saker ordentligt så är det oftast just en miss i kommunikation.

Som så många andra så är jag en öppen och förstående människa som anser att det finns bara två sätt att göra saker på: mitt sätt och fel sätt! Johan är en modern man så han rättar sig i stor utsträckning efter det, oftast med ett litet halvt missnöjt mummel när jag med långdragna haranger motiverat varför mitt sätt är det rätta och han inser att så är faktiskt fallet. Jag förstår honom, det är grymt störande med människor som har rätt hela tiden. Vilket antagligen förklarar den enormt mogna skadeglädje Johan visar upp de få gånger han har rätt..

Jag vet, vi är inte riktigt friska men vi tycks fungera ihop så bara att le och vara glad.

I alla fall, vi (jag) har således kommit överens om att för att inte stöka ner det mer än nödvändigt i vår överbelamrade lägenhet så finns det vissa regler att rätta sig efter, bland annat:

• Skor hör hemma i skohyllan, inte urklivna mitt på hallgolvet.
• Man rättar till hallmattan så den inte ligger i en hög mitt på golvet.
• Ytterkläder hängs upp i hallen, inte på köksstolarna.
• Johans jobbväskor ska förpassas in i klädkammaren (efter att matsäckslådor och tidningar packats upp) efter att man kommer hem från jobbet.
• Tallrikar och glas ska sköljas ur och ställas i diskhon om man inte diskar på en gång - inte spridas ut över hela bänken och låta matresterna torka in.
• Slasken ska tömmas och matrester förpassas till komposten.
• Kläder ska hängas upp eller läggas på stolen istället för att spridas ut över hela golvet.
• Köksbordet är inte allmän avlastningsplats.

Små saker i vardagen som gör att det ser mer ut som ett hem än ett slagfält. Av en slump var då förstås allt på listan sånt som Johan tenderar att glömma bort med mer eller mindre regelbundenhet vilket gör det till vårt mest återkommande samtalsämne och anledningen till att jag började slänga jackor nedför trappen.

Så i morse när jag klev upp var något väldigt.. annorlunda.. Att disken var borta var inte förvånande för det hade ju jag tagit hand om innan jag gick och la mig. Men Johans frukosttallrik stod i diskhon med vatten i sig. Det hängde inga kläder i köket. Hans jobbväskor stod i klädkammaren. Skorna var ställda åt sidan i hallen, mattan var i ordning. Det såg så ovanligt prydligt ut.

Jag gick således in i sovrummet till min sovande man, petade på honom och frågade:

"-Vem är du och var har du gjort av min man?"

Johan fnissade nöjt och bara log. Tills jag fortsatte..

"-Det här betyder alltså att jag kan förvänta mig den här ordningen varje dag!"

"-D'oh!"

Johan gick i den klassiska fällan att visar man att man kan göra något bra så förväntas man göra det igen.. Men det var ju så fint i morse! Jag vill ha så varje dag!

Fast det var i morse.. nu är det kväll och vi har bildelar på köksbordet..