Jag såg filmen för några veckor sedan. Eller rättare sagt såg den igen. Det är en bra och tänkvärd film. Sedan tänker jag förstås på min egen Bucket list. Som jag filat på under många år. Jag hade en plan. I år skulle en av de stora sakerna bockas bort. Jag skulle göra En svensk klassiker! Jag hade slipat på det här i flera år, i år skulle jag vara i mitt livs form. Förkylningen jag drog på mig i oktober förra året saboterade hela vinterträningen. Ingen läkare hittade någon förklaring till min ständiga dödshosta så jag lärde mig leva med den. Så det blev inget Vasalopp.
Lite piggare fram emot våren så kanske det går att cykla i alla fall. Dödshostan, sjuka barn, tidsbristen, pessimistiska släktingar slaktade gemensamt den ambitionen.
Men simma då? Simma är trots allt min fantastiska paradgren! Jag är vattuman, ett blötdjur, flyter som en kork! Så jag beställde våtdräkter på nätet efter att ha försökt tolka storleksguiderna (tyvärr har jag aldrig trots min kärlek till vatten utvecklat en riktigt bra simmarkropp) och vi simmade i sjön. Sjön var egentligen på tog för varm för denna träning men den var åtminstone ström och bra. Det såg faktiskt riktigt lovande ut, vi hade bokat hotellrum och allting. Men i sista minuten så fick jag kollegans förkylning. Ingen simning.
Lidingöloppet! Jag fixade ju trots allt minst 10 000 steg om dagen hela semestern samt de två veckorna efter den. Jag höll fanan högt, god grundkondis och det handlar trots allt bara om att springa! Jag kan väl i nödfall gå bitvis om det behövs. Jag fixade extra semesterdagar för att faktiskt kunna njuta lite av Stockholm efteråt också. Då får bebisen feber - IGEN! Samtidigt har Johan redan kastat in handduken kring sin egna träning.
Så ingen klassiker. Endast en orienteringstävling i år som inte varit skuggning i inskolning eller miniknat. Visserligen testade jag äntligen MTBO men mitt magiska superår som jag hade siktat in mig på kom jag inte i närheten av.
Nu känner jag mest en trötthet. Luften har gått ur mig. För jag är utmattad. Ända sedan familjen växte till fyra medlemmar så har jag fått slåss. Jag har bråkat med Försäkringskassan om föräldrapenning, jag har bråkat med Försäkringskassan om sjukpenning. Jag är inne på mitt fjärde jobb på två år och har stadigvarande fått kämpa för att få mer eller mindre kompetenta chefer att lyssna (borde kanske läsa min julklappsbok alltså..).
Nu är vi mitt i en renovering som helt har stannat upp vilket betyder att sannolikheten för ett färdigt kök innan jul minskar radikalt för varje dag som går. Och här sitter jag vid datorn, precis där en råtta sprang förbi för en vecka sedan.
Kanske är det mest magiska av allt att jag ändå fortsätter drömma. Jag har inte gett upp tanken på En svensk klassiker. Jag har sett till att få in barnen i både simskola och skridskoskola. Jag försöker pyssla och fixa. Jag har precis avslutat en kurs i trädbeskärning. Jag grävde upp mig ett jordgubbsland i somras och förra sommaren planterade jag björnbär. Jag bakar fantastiska tårtor åt barnen. Jag vill fortfarande så otroligt mycket. Men just nu är jag ganska så trött. Vill bara ha hit en katt. Så kanske jag kan sluta oroa mig för råttorna i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar