För ganska så exakt sjutton år sedan stod jag i ett studentrum tillhörande en kille jag träffat för första gången fem dagar tidigare. Medans han letade fram nycklar och kontrakt så småpratade jag med hans flickvän. Sedan gick vi över till andra korridoren och där öppnades dörren till himmelriket - ett eget hem! Jag skrev omedelbart på andrahandskontraktet där ett namn redan var överstruket i rutan för andrahandshyresgäst. Först allt eftersom skulle jag upptäcka alla skavanker i det ganska slitna studentrummet men just då var min lycka gjord. Att jag verkligen inte hade något husgeråd alls gjorde mig ingenting, rummet var ju åtminstone möblerat. Min bostadsförmedlare tillika min nya klasskompis och hans tjej lånade mig två filtar så jag åtminstone hade något som påminde om täcke till att börja med.
På några korta timmar innan jag skulle på Välkomstmiddagen så flyttade jag över mina saker till mitt nya hem och sprang till affären och köpte lite frukost inför helgen. En intensiv bostadsjakt som pågått sedan jag fick mitt reservantagningsbesked åtta dagar tidigare var till ända. Åtta dagar under vilka studentbostadsförmedlingen faktiskt stängde några dagar och satte upp den föga uppmuntrade skylten "Stängt på grund av bostadsbrist" på sin dörr. Av de åtta dagarna hade jag tillbringat fem i Luleå och ägnat större delen av min lediga tid åt att ringa på andrahandsbostäder. Under dessa fem dagar hade jag dock haft turen att ha ett ordentligt tak över huvudet, jag slapp bo på vandrarhem utan hade genom kontakter bott hos familjen till en av mammas gamla skolkamrater.
Men nu kunde jag alltså andas ut, undervisningen skulle börja på måndagen och jag hade eget hem på gångavstånd till universitetet. Att jag i en vecka sov med ett badlakan som kudde och min klasskompis filtar som täcke gjorde ingenting alls. Att jag fick försöka laga all mat i allrumsköket med hjälp av det begränsade husgeråd som fanns där var också helt okej. Nu hade ju allt ordnat sig!
Bara två veckor senare såg det nattsvart ut igen. Lulebo underkände andrahandsuthyrningen och nu riskerade killen jag hyrde av att bli uppsagd och jag skulle alltså åka ut. Vi lyckades lösa det, han skickade in rätt papper och jag fick bo kvar.
Fem månader senare var jag först i bostadskön och blev erbjuden ett förstahandskontrakt nära universitetet, jag gick och kollade på rummet men gick sedan tillbaka och frågade om det där verkligen var inflyttningsklart, toaletten fungerade ju inte ens! Jodå, omedelbar inflytt. Jag ringde min andrahandshyresvärd i Stockholm och frågade om han verkligen planerade att komma tillbaka, han kom fram till att det lilla som återstod av studierna kanske inte motiverade en egen lägenhet som väntade, han hade ju trots allt släkt i närheten som det gick att bo hos.
Jag gick tillbaka till Studentbostadsförmedlingen och frågade om jag fick ta över det rum jag redan bodde i om killen sa att det var okej, jag stod ju ändå först i kön. Jag fick grönt ljus och ett halvår efter att jag flyttat till Luleå så bodde jag så på eget kontrakt - utan att ha behövt flytta!
För sjutton år sedan var bostadssituationen rätt kaotiskt för studenterna, kommunen hade krismöten och fler bostäder tilldelades studentbostadskön. Men samtidigt så kunde de allra flesta studenterna inom några veckor få en lägenhet lite längre från universitetet och inom ett år gick det för det mesta att flytta till Porsön om man så önskade. Faktum är att jag själv avstod ett förstahandskontrakt min andra vecka i Luleå just för att jag hellre ville bo närmare universitetet. En sådan chansning var rimlig då.
Från att jag klev av planet i Luleå tills dess att jag hade en egen lägenhet gick det fem dagar. Det kan dagens studenter bara drömma om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar