Emmas debut i orienteringsskogen!

Halvt på skämt, halvt på allvar så undrade folk i lördags när vi var på lång-DM om vi inte skulle gå Miniknatet med Emma. Min ståndpunkt är enkel: första gången hon går/kryper/blir buren/tar sig runt  Miniknat så ska hon i alla fall vara vid medvetande. Då Emma sov nästan hela tiden i lördags så var det alltså inte aktuellt. Inte blev det någon Öppen Motion-bana för mig heller som hon kunde följa med på i bärselen då jag bedömde att banorna var längre än jag känner mig bekväm att gå just nu.

Men igår kväll var det den första personalorienteringeringen och korta banan var ju bara 1,7 km fågelvägen vilket var mycket mera lagom! För att inte tala om att man på den banan är mer eller mindre garanterad lättframkomliga stigvägval. Nu var de visserligen i sandigaste laget på sina håll men ändå.

Så sagt och gjort, vi åkte ut till F21 och Johan gav sig iväg på mellanbanan och jag tog med mig Emma i bärselen och tillsammans gick vi alltså runt korta banan. Först var Emma dramatiskt rasande över att bli flyttad från bekväma babyskyddet ner i selen men så snart vi kom igång med banan så var allt frid och fröjd igen. Precis som när hon vilade i magen så stortrivs hon verkligen i skogen. Under hela banan så var hon vaken och lät blicken vandra åt olika håll medan jag pratade med henne och "diskuterade" vägvalen.

Emmas och mina vägval!

Naturligtvis tog friden slut så snart vi kom i mål.. Det var enorm ilska och massa tårar över att orienteringsbanan var slut och hon istället skulle sätta sig på plats i babyskyddet för att åka hem. Nu kan visserligen magen spelat in lite för tydligen får man massiv aptit av att orientera för det var en minst sagt omättlig liten tös vi försökte få lugn under resten av kvällen.

Men när hon slutligen somnade så sov hon också hela natten!

Vår lilla tjej är helt klart en orienterare på gång!